den bästa som finns

När man jobbar mycket är det väldigt bra att ha någon hemma som styr upp, ger kärlek, är fin, intelligent och tålmodig med surmular som mig. En vecka kvar på en totalt sinnessjuk period av obeskrivligt mycket jobb. Sen ska jag bli människa igen. Och nästa veckoslut åker vi till Tallin, spännande och kul. Och ni som väntar på att något ska hända, men inte riktigt vet vad... Plural kommer att göra det. Göra DET.

Tack för nu.

OM någon undrar..

Är inte död än. Är bara upptagen :)

En Lisa för själen på andra sidan jorden

Fick nyss en bild skickad av kära bonussyrra Lisa, som blivit australiensare och numera boende i Tasmanien. Anledningen till emigrationen är bushman Jesse, en jävel på att klättra, mecka, fixa och ha kul. Väldigt lik Lisa med andra ord.

Moali och Linda.. Känn pressen det kostar bilder för att ligga på topp som bonussyrra ;)

Yo, må han leva!

Jakob fyller 24 år idag! Skicka gratulationer på jakob@locomotiv.se

Glättig galenskap

Jag har världens konstigaste humör. Å ena sidan är jag en rätt munter idiot. Å andra melankolisk och lättretlig. Om det är hormoner eller genetik som spökar har jag ingen aning om. När jag är ensam hemma längtar jag oerhört mycket efter sällskap. När jag är på jobbet och vet att jag ska vara ensam när jag kommer hem, kan jag knappt vänta. Nu när jag är det önskar jag att någon ska ringa och säga att det nalkas vin, kaffe, film, snack, vad som helst. Men om någon skulle ringa skulle jag förmodligen känna för att bara vara hemma.

Hur sjukt är inte det?

Och så fort jag har saker att göra har jag energi och längtan att ta itu med alla prokjekt jag går omkring och bär på i tanken. När jag är ledig, finns det inte tillstymmelse till kreativitet.

Jag vet inte om det finns psykisk sjukdom i släkten, men jag börjar allvarligt undra hur det står till bakom fläsket i huvudet. Jag är som man brukar säga om anorektiker; att hjärnan ser fel. Kroppen ser felproportionerlig ut, fastän den är helt som den ska. Jag har två sådana störningar. Dels ser jag en helt normal kropp när jag ser mig i spegeln, fastän att jag inte kan ha NÅGRA kläder (Det är sant! Ingen överdrift what so ever!)som jag kunde ha bara för ett halvår sedan typ. Jag har "växt ur" dem. Slutar man inte göra det i typ 13-årsåldern? Och dels tror jag att jag gör massa kreativa saker, fastän att jag inte gör det. Va?

Marzena sa idag att hon behöver drinkar och cigg. Det är måndag, men jag är beredd att hålla med. Jag har aldrig varit revolutionär, vad jag kan minnas, inte tonårsrevoltig och inte busig som liten. Det är kanske det jag saknar nu som vuxen. Och alla bara växer ifrån mig. Alla är enormt vuxna, bildar familj, pratar om källarförråd och sommarstugor. Jag vill bara vara med Henke, andra sköna människor och ha kul. Och då och då, vill jag få i alla fall något projekt gjort. Kan det vara så svårt?

Näääeee, staaaackars Johanna, nu är hon deppig, tänker den som läser. Men plötsligt fick jag värsta peppen och initiativförmågan! Jag ska korra Idas dikter nu. Sen baka. Sen ska jag ta itu med ett riktigt fetprojekt, som jag i sinom tid, ska förtälja. Kanske.

Härliga höst

Söndag igen. Helgen har gått i samvarons tecken. I fredags hann Jessica och jag med både en ensam fredagsöl på tu kvinna (låter konstigt, men om jag träglar ordentligt så vänjer vi oss med jämlikhet i språket)hand, fredagsöl med Fisso, Johan och bekanta och väldigt trevlig kulturnatt på Kulturhuset. Varför är inte Kulturhuset alltid öppet på kvällen, och varför är det inte alltid så mycket folk? Bara blandningen av folk och kulturyttringar gjorde denna månaden för mig. Efter en svajjig föreställning av perfomancegruppen KEL träffade vi Anna, Katta och Ingrid. Katta berättade om sin sköna felsägning när hon guidade på museet innan vi gick för att dansa till Klubb Killers som bytt plats från Debaser till Kulturhuset kvällen till ära. Henke, Venke, Henke L och Pigge stuffade in efter en liten stund och plötsligt dök även Jonas Fröberg upp från Götet upp. Sjuk lycka! Som om inte det vore nog, valsade Anja in med sin barndomsvän, då var det dock dags för oss att dra hem. Trodde vi. Jessica och jag upptäckte till vår fårvåning att Kvarnen inte hade någon kö, så vi hetsåt upp vår souvlaki och studsade in. Där satt LJus-Kalle och hans kompis Kalle (!?), pratade lite skit med dem, sen gick vi hem och väckte Henke med överraskningen att han skulle laga frukost till oss dagen efter. Han grymtade och somnade om.


Igår var vi i Hallunda hela dagen och kvällen. Bilderna säger allt. Idag har jag inte gjort något. Lyssnat på Tingsek, Depeche Mode och Cardigans och druckit kaffe. Sämre kan man ha det.




Sist men inte minst vill jag gratta två av de bästa personerna i världen på sina födelsedagar.
Toodie och farfar! Lotta vi ses snart darling. Och farfar, skräms aldrig så igen, med sjukhusbesök i över en vecka - Fattar du!?

tre av sju underverk

Jag har som vanligt varit så uppe i mig själv att jag inte förmedlat de två underverken. Det finns två underverk som kommer att förändra världen rätt rejält. Ett kommer att ha långa ögonfransar, pussmun och vara kreativ och musikintresserad som fanken. Ett kommer att vara rödhårigt, fräknigt, piggt och äventyrslystet.

Jag pratar så klart om barn. Sara och Chrille kommer att få en docka. En intelligent, busig och enormt vacker docka född ca den 5 december 2005. Hanna och Lars kommer att föda ett rödhårigt troll, med sinne för kemi och äventyr i en salig blandning. Detta i mitten av april 2006.
Tror ni mig inte? Se själva! En docka, visst? Och Levi, du är fortfarande det första underverket. Don´t worry. Först=bäst. Visst mamma?!

En man till i raden

Harold Pinter blev årets Nobelpristagare i litteratur. Dramatiker. Vågar inte uttala mig om honom, mer än att det är tråkigt att det inte blev någon mer spännande. Ska nu läsa några av pjäeserna, och återkommer med min personliga åsikt vad det lider.

Kul är i alla fall att det händer något i den så jävla föråldrade akademien, där de ardeton nu blir färre och färre, där de numera kastar intellektuell skit på varandra och i vilkas frånvaro nu Gustav III nu vrider sig i graven över hur det blev. Eller så apploderar han. Oavsett vilket, är det rätt skumt att vi värnar så över något som så få människor har insyn i. Vad innebär det där med snille och smak egentligen? Det är det jag vill veta.

piffiga presenter

Har fullständigt glömt att tacka. Igår när jag satt vid datorn och surade (jag är verkligen en surmule)kom Jessica in på mitt rum. Inte nog med det, hon hade famnen full av grejer. Detta är en lätt överdrift, då det hon bar på var en tröja, en ögonskugga och ett halsband. Poängen är dock inte hur mycket hon hade i famnen, utan att det hon hade i famnen, var till mig. MIG!

En rosa ögonskugga, en rosa tröja och ett jättefint halsband. Plötsligt försvann mitt dåliga humör, och byttes ut mot ett rosa skimmer av glädje. Tack Jessica!

Märker hur illa det låter, att erkänna att jag både är materialist och hur jag tvångsmässigt säljer leende till mina vänner för att de över huvud taget ska få några. Hm. Om jag mer kontinuerligt hade fått små överaskningar skulle jag kanske aldrig vara irriterad. Detta är blott en tes och bör inte testas hemma.
Halsbandet kan ses på bilden.

re:Härliga helg

Ännu en helt fantastisk helg börjar lida mot sitt slut. Fan, rent ut sagt. Fan fan fan fan, om jag ska vara helt ärlig. Som dessa dagar och kvällar har varit vill jag att alla ska vara. Heeela livet! Fredagen blev det mousserande vinets afton. Älskade Helena fyllde fyrtio och detta firades med mumsig mat och bubblande vin av alla de
sorter.

Efter otroligt många intressanta samtal med otroligt många sköna människor drog Henke å jag till Underbara bar, där vår lilla fredagsfamilj satt, som om det någonsin funnits en mer självklar plats. Och kanske har det inte. Veckans Quiz hade Henke L tagit hem. Välförtjänt.

Lördagen var en slowstarter, med ett chockartat ryck framåt tolv då vi insåg att vi skulle hinna inhandla tre fördelsedagspresenter och käka frukost inom loppet av ett par timmar. Ut i solen, och in på H&M och lite andra ställen för att chocka och glädja mamma, pappa och syrra Broman som alla tre fyllt år, utan att bli firade av oss. Vi hade innan förberett dom att vi skulle laga käk hemma i Enhörna, och handlingslistan skrev vi på ett riktigt svettigt pendeltåg, jag illamående och irriterad. Det skulle ha blivit lammfärsbiffar, men blev vanliga blandfärs, då dåliga ICA-butiken inte hade lammfärs. Snittar, mousserande vin, rötjut, plommonkaka och presenter. Ja, det känns som att vi lyckades hamna på plus, trots försenad gratulation. Fotbollen som vi sett fram emot att kunna fira tyckte att vi firat nog. På vägen hem var jag om möjligt ännu mer irriterad än på vägen dit. Nivån var "herre Gud! Att ingen reagerar på att dessa vägar som vi skattebetalare åker på är så håliga att vi får hjärnskakning! Det är för jävligt! Å tänk på chauffisarna- är det en dräglig milja att arbeta i? Va? Sitta å skumpa på kommunala vägar som får en att tänka på den Indiska landsbygden." Henke kommenterade varken att jag aldrig varit i Indien eller att jag ju faktiskt inte behöver åka turen Södertälje - Enhörna och vice versa mer än någon gång i halvåret och att jag därför borde hålla käften. Bra beslut av honom.
























Idag vaknade jag av telefonen. Hanna är Mor Kerstin på heltid och vaknar med tuppen, glad och sprudlande. Halv ett mötte vi solen och Hanna vid Norrmalmstorg, för att dra Djurgårn runt. Riktigt så blev det inte, men nästan. Otroligt vackert, trevligt, fint och Höstigt var det i alla fall. Avslutade vår hurtiga prommenad med macka och kaffe (henke ckokladtårta, med vit choklad på) på Blå porten.



Nu är det snart dags för pasta med trattkantareller. Alltså, varför kan vi inte få vara lediga, käka pasta med svamp, hänga med alla sköna människor varje dag och kväll? Varför? Persson - vill du ha min röst, tillåt mig utan några uppoffringar ha helg med sol och kärlek 365 dagar om året. Plötsligt hör jag på min vänstra axel den lutherska djävulen viska: Men Jo. om du är ledig varje dag och har det trevligt, hur ska du då kunna njuta av det? Du måste förtjäna lyxen. Det gör du bäst genom att arbeta. Och visst, jag ska inte klaga, jag har ju faktiskt världens bästa jobb, så you Lutheran devil, don´t worry, jag ska fortsätta att göra mig "förtjänt". Men när du minst anar det ska jag smuggla in både den ena och andra verdagslyxen. Och du kommer inte att ha en chans att hindra mig.

De små som tar över världen

Är rätt trött och stressad. Ska nu se Lo Kauppi - underbart!

Fick dock världens finaste bilder igår, på världens finaste tjejer och en mage stor som ett hus. Man kan säga att det är oförskämt många barn på G nu. Farligt farligt, men härligt härligt. Jag har som mitt kall att bli barnens bästa vän, så där några gånger i månaden när jag är barnvakt och lär dom trix och övergöder dom med glass. Per automatik får jag då föräldrarna emot mig. Smällar man får ta.

Var går gränsen?

Sitter på Södra teatern helt själv. Vad är det med folk? Var är folk? Är inte här för att prata med folk ändå. Jag är här för att jobba. Sen ska jag åka med VD:n Birgitta till Sundsvall och prata för Sveriges Kommun och Landstingspolitiker om Plural. Kommer hem imorn kväll. Hoppas att det är lika vackert i Sunsvall som det är här i Stockholm just nu. Det är lika vackert som jag tyckte Candyman var gastkramande när jag gick i ettan på gymnasiet. Har med skräckblandad nyfikenhet läst alla tidningars recentioner av Dramatens Fröken Julie. Ska jag gå eller inte? Förmodligen inte. På torsdag är det dags att se Lo Kauppis Bergsprängardottern som exploderade, igen. Kan inte nog mycket rekommendera alla att se den. Sista chansen ever, om det inte händer något mirakulöst.

Skrev ju igår om Anna Vnuks Kära medborgare. Läser nu i efterhand att det inte var så peppande skrivet. Se den! Alla, inte bara, eller snarare, även ni dansintresserade. Alla kommer att gilla den, älska den och vilja vara med i den.

Venke och jag har börjat gå ut och gå klockan halv sju på mornarna. Vi bor ju i princip grannar nu för tiden. Vi är båda chockade över våra bedrifter och innan vår omgivning vet ordet av kommer vi vara längre, slankare, smartare och mycket roligare. Om jag ska lita på känslan. Och så blir det på något sätt mycket jobbigare för mig nu, när jag uttalat ett mål. Stryk det där med smartare och roligare. Jag vet ju att man inte blir det av promenader. Och längre.. glöm det med. Slankare. ja va fan. vi kör på slankare. Jag ska bli det och ni ska applådera längs gatorna.

Håret är färgat och fastän att det mest logiska hade, precis som Zandra har kommenterat, varit om jag blekt hela skiten i samma vita nyans som vissa hårstrån redan är (var) är det nu svart. Black. Dark. Negro. Svart (ska läsas på norska, alltså med en liten uppåtknorr på slutet. Hanna och Venke, heter det ens svart?). Dark like the niiiiight! Ja ni fattar. Svart helt enkelt. Precis som då jag bad min frissör klippa mig som han på bilden. Bilden föreställde Davis Gahan. Han hade kort svart stubbat hår med blekt lugg. Jag var 13 år och frissören vägrade. Jag gick därifrån med page och lila lugg istället. Där gick visst gränsen.

Kul men synd.

Tiden går ju så fort hela tiden! Nu har det redan varit en helg och en jobbdag och jag kommer knappt ihåg vad som hänt. Jobbade lördag i Götet, åkte hem på eftermiddagen, gick på Kära medborgare av och med Anna Vnuk. Som vanligt jävligt bra. Fick dock inte samma hisnande känsla som vid Solofestival med mig själv och Anna Vnuk sätter upp Cats. Nån sa att det är som tredje plattan. Att allt man burit på i livet fick man ur sig under platta ett och två, då det känns i hjärtat. Sen tar det ett tag innan behovet trycker på så tydligt igen. Kanske var det så med Kära medborgare. Men, den var klart sevärd, klart lycklig och fin och klart så speciall som det ska vara.

Nu ska jag färga håret, de små grå märks mer och mer. Tänk att nån gång frå skriva så, att de små grå syns, och då mena håret och inte hjärncellerna. Kul, men synd.