Första, andra, tredje -taget!

Idag har jag äntligen vunnit min första budgivning på Tradera. Jag fattade för ett tag sedan att det var dags att lägga ner förhoppningarna på de ursnygga Gucci-solbrillorna från -78 och den svinfantastiska kuvertväskan från -67. De blir för dyra för min obehagligt platta plånbok. Desto roligare och mer givande var det att börja buda på halsband, krimskrams och annat smått och gott som ingen annan vill ha. Nu har jag just budat till mig två halsband, en klänning och en blus. Får väl se om jag ens vil ta i dom med tång sen, när de anländer. Men det är kul hur som helst. Jag vann ju!

Jackson five

Ja, så kommer snart deras come back-album. Hur ska det gå? Jag får ont i magen när jag tänker på hur jobbigt det kan bli. Puhu. Jag vill verkligen att alla i den där sorgliga familjen ska få göra något bra, fint och minnesvärt som de kan avsluta sina struliga och ensamma liv och karriärer med. Men förmodligen blir det väl inte så.

Blä

Usch, idag har jag en fruktansvärd ful-dag. Jag hatar det. Byxorna sitter dåligt, den gröna kajalen gör att jag ser illamående ut, jag känner mig klumpig med lågskor, som ett barn, eftersom jag är van att ha klackar. Mitt hår känns för långt - hur det nu alls är möjligt??!! Och jag måste färga det för jag har typ vitt hår över hela huvudet.

Buhu. Hatar ful-dagar. Hatar!

Alla veckor borde vara fyradagarsveckor!

Visst är det fantastiskt med fyra jobbdagar i veckan. Precis som det borde vara alltid. Två dagar jobbade, två dagar kvar att jobba. Jag älskar det verkligen. Ser sjukt mycket fram emot långhelg om det så ska regna, vara ruggigt, och mörkt alla dagar från morgon till kväll.

Och så hoppas jag att Jessica och Lars snart ska få barn. Tänk om det händer i helgen. Det känns lite så.

Biogalning

Jag vill gå på bio hela hela hela hela tiden.

Lya/stuga/litet hus sökes!

Lillebror Jakob 27 år, med fast anställning, söker lägenhet, stuga eller litet hus att hyra för längre tid i Stockhom. Nacka vore guld, då dagis och sonens deltidshem ligger där.
Maxpris: 5500
maila jakob@rojning.se

lyx i fucking kubik

lyx i fucking kubik, originally uploaded by Klarajohanna.

Vi har druckit drinkar av ett osannolikt slag, ätit maträtter som inte går att förklara med ord hur goda de var. Oj oj. Nu väntar vi på kaffe, sen bär de nog av för fler drinkar. Hepp!

Just det!

Jag måste också berätta att jag har världens i särklass bästa make. För ett par veckor sedan läste jag i DN om en bok som handlade om bokhandeln Shakespear and company ägd och många år driven av Sylvia Beach i Paris i början av 1900. Jag sa till Henke att Beach verkade vara en riktigt cool person, sen fortsatte vi läsa varsin del i söndagstidningen. I onsdags kom det ett paket på posten och visst var det Sylvia Beach´s egen bok om åren som kontroversiell utgivare av böcker ingen annan vågade sälja. Och allt utspelar sig så klart i boklådan Shakespear and company.

Ni förstår, jag är gift med världens finaste, mest uppmärksamma människa. Fy fan va fin!

Jaaa!

Eftersom jag verkar vara en så sur och motvals människa vill jag kort hylla två filmer också.Alltså inte bara säga njaaa. Den senaste veckan har jag nämligen också sett Maria Larssons eviga ögonblick av Jan Troell, som jag verkligen gillade. Framför allt på grund av Maria Heiskanens helt sanslöst fina porträtt av Maria Larsson. Framför allt inte på grund av Mikael Persbrandts konstanta karaktärsläge med skrik, gap, gorm och hets- TRÖTTSAMT! Och som bonus för att vi får se Emil Jensen, och precis som när vi ser honom på scen som poet, musiker, estradör eller komiker gör han även rollen som anarkist och bästa vän väldigt väldigt sevärd.

För några dagar sedan såg vi Der Baader Meinhof komplex regisserad av Uli Edel . Snygg, fantastiskt skådespeleri och så klart mycket mycket intressant. Jag läser ju boken som mamma skickade som heter Theres, om just Ulrike Meinhof, så just nu uppfyller hon mycket av mina tankar.

Så det var hyllningen.

Njaaa II

Efter att både hört och läst mycket bra om Allens nya film Vicky Christina Barcelona såg Henke och jag den igår. Jag gillar oftast Allen för ja.. det han är känd för (förutom att han typ är en incestuös snuskgubbe; dialogen. Men filmen om de två amerikanska vännerna som spenderar en sommar i Barcelona, är bara sprungen ur en sjuttioårings erotiska fantasier om betydligt yngre kvinnor som "gör det" både med varandra, med männen och med båda samtidigt. Jag tycker inte att dialogen var till närmelsevis lika bra som den brukar och jag satt ofta och retade mig på inzoomningarna på brösten och rumporna. Och kvinnornas passivitet i stora delar av filmen, och var de inte passiva så var de hystriska eller naiva. Männen däremot. Stabila. Trygga. Förvisso tråkiga på några håll, men ändå.

Är det ironi alltihop?

Det går inte att komma ifrån att skådisprestationerna är riktigt bra och att alla inblandade så klart är sjukt snygga, men vad spelar det för roll, när jag bara ser en runkande neurotisk regissör för mitt inre? Blä.

Den får 2,5 för bra skådespeleri.

lördag morgon

lördag morgon, originally uploaded by Klarajohanna.

Det börjar bli till tradition. En god vana. En fin start på helgen. Kalla det vad du vill. Men träningen på lördag morgon känns bra. En halvtimme på cykel. En halvtimme på gymmet. Bara en stund men ändå. Bra tycker jag.

Jag skulle ju göra så mycket idag.

Idag var dagen denna veckan som jag skulle gå ut genom entren på jobbet med huvudet högt, hjärtat starkt bultande och sinnes svalt av stolthet. Jag skulle ha tagit tag i saker som hängt över mig som vore de en sån där hårpermanentvärmehuv, ha gjort bonussaker och haft samtal med medarbetare om framtid. Inget blev gjort. Nu är det ett par timmar kvar på arbetsdagen och besvikelsen över mig själv gör mig paralyserad. Komigen nu Johanna! Sluta sega! Gör nå´t dååååå!

Ok.

Njaaa..

Inte för att jag inte köper storyn, jag lovar, det är inte det. Det är för att jag inte känner något för karaktärerna. Låt den rätte komma in är snygg. Men ärligt, utan att ha läst boken tycker jag att man tappar bort sig. Tappar bort själva kärnan i berättelsen som är kärlek, tillit och ensamhet. Ingen av dessa känslor drabbar mig, mer än att jag förstår att jag ska känna dom. Men jag gör det inte. Jag ger Låt den rätte komma in en 2:a. Och bereder mig att bli stenad till döds av resten av Sverige.

Låt den rätte komma in

Jag fick erbjudande om att gå på en sponsrad förhandsvisning av årets svenska snackisfilm Låt den rätte komma in. Filmen är regisserad av Tomas Alfredson efter John Ajvide Lindqvists succéroman med samma namn. Jag är en av få som inte läst boken, men jag är väldigt spänd på filmen. Henke har läst boken och älskar den, så bara för hans glädjes skull ser jag mycket fram emot morgondagen.

Kanske kommer jag också kunna släppa min oerhört spända och tråkiga hållning till "det övernaturliga". Jag hoppas verkligen, för mer hämmad person än jag finns fanken inte.

Åh timmarna är för få.

Det är inte med bakgrund att jag sovit hela dagen som jag känner en viss stress över att jag inte hinner med det jag vill om dygnen. Det finns så mycket som ska göras. Eller som bör. Men hur är det möjligt att göra allt? Jobbet tar som bekant all tid i princip. Och sen är det resan till och från jobbet. femtio minuter från dörr till dörr. Och till råga på allt- alla dessa drömmar.

Hur ska prioriteringsgången gå? Finns det något knep? Jag brukar vara ganska bra på att få saker gjorda, men nu.. Nä, det är tungt. Det går inte.

Det står ju alltid listor och tips i tidningar, ni vet.. "Så blir du mer effektiv!" eller " Så lurar du till dig fler timmar per dygn!" Var finns alla de kvasismarta tipsen nu. Jag tar emot dom, hur dåliga de än är.

Host host, snörvel snörvel.

AJ!

Jaha, nu kom det igen, det lilla retfulla halsontet. Förra gången kom det, stannade ett par dar och fösvann sedan. Jag hoppas på samma process denna gång. Henke och jag kom igår på att det bara är sex veckor tills vi drar till Buenos Aires, och det kan inget litet virus eller bacill ändra på. Om jag så ska åka ambulanshelikopter dit.

födelsedagsbarnet

födelsedagsbarnet, originally uploaded by Klarajohanna.

Idag fyller Jakob 27 år. Det firar vi med Moderna museet, pytt i panna och tårta. Och solig promenad, basketsnack, ballonger och annat festligt. Hurra!

Åh vad jag älskar.

Det är fredag. Jag har haft två fantastiska dagar med jobbrelaterade prylar, fina snack, och härligt väder. Nu puttrar potatisgratängen i ugnen och oxfilén ska snart stekas på. Vinet har korkats upp och ljus strålar överallt i lyan. Maken är vacker som aldrig förr och snart är det Idol. Den ena fredagen är visst bättre än den andra. Jag älskar verkligen.

call me Britney

call me Britney, originally uploaded by Klarajohanna.

Hoppsan. Råkade visst köra lite väl vilt m rakapparaten. Spärren för inställning brakade ihop och min ena sida är skalad. Plus halva bakhuvudet. Jag undrar vad folk tänker när de ser mig. Det måste vara ömkan. Stackaren. Ja ja, på väg mot Växjö. Och innan vi vet ordet av är håret lite längre.

Idag, torsdagen den 16 oktober 2008, fyller Toodie 30 år!

Bilden är tagen av Hanna
Grattis underbara och allra finaste Toodie på trettioårsdagen. Hoppas att du får en suverän dag, kväll och natt! Puss!

ALDRIG MER RYAN AIR

Jag ska aldrig mer åka Ryan air. Inte nog med att marknadschefen är den största grisen någonsin, nu beter de sig så illa och obehagligt att jag faktiskt inte har ord. Jag ångrar varenda sekund jag suttit i någon av deras flygstolar.

FY FAN!

GO KINGS!

Ikväll är det länsderby mellan Södertälje Kings och 08 Stockholm (human rights). Oj oj oj vad jag hoppas att Kings spöar 08. Stort!

Återkommer under matchen om hur det går.

Kramade ni era mattanter?

Denna bonntjej kramade sina mattanter
Jag tittar spänt på Matakuten på Tv4. Det är ett väldigt intressant program. På många sätt. Jag kommer att tänka på min mellan och lågstadietid på Ramdalaskolan. Och plötsligt får jag ett svagt lite overkligt minne av att jag, och de flesta andra (väl?? snälla säg att någon mer än jag!)kramade mattanterna efter varje måltid. Och sa: Tack för maten, den var jättegod. Förmodligen var det samma skit som serverades då, som barnen i skolan får nu på det flesta skolor. Men det var inget ljug från min sida, jag tyckte att maten var god. Förutom Lappskojs, ärtsoppa och blodkorv.

Men kramade jag verkligen mattanterna? Och när det var jul- och sommarlov fick de snälla damerna blommar och kanske någon teckning. Eller? Jag minns inte vad de hette, men jag minns att i alla fall någon av dom även jobbat där när mamma gick på samma skola. Hur konstigt är inte det? Vi hade förövrigt samma lågstadiefröken också, mamma och jag.

Kramade ni era mattanter?

Det positiva med att bli sedd överallt.

Idag kom Buffé till alla oss ICA-kundkortsinnehavare. Det är en vardagstrevlig överraskning sådär en måndag. Idag var det roligare än vanligt, för det var så riktat till Henke och mig att vi knappt kunde tro det. De produkter som vi har handlat mycket av den senaste tiden får vi från och med nu 20% rabatt på. Kortet som dras varje gång vi handlar har så klart notaret inköpen och nu får vi rabatt på just det vi vill. Annars brukar rabatterna ligga på lite vad som helst, och ofta använder vi inte alls extrapriserna. MEN NU! Sorbet, Listerin, kokosmjöl etc. Måste verkligen säga: Bra ICA!

Åh badkar, var finns du?

Jag skulle så oerhört gärna ha ett badkar. Tänk, att efter en intensiv dag, med lite ont i ryggen, begynnande huvudvärk och småfrusen kropp få plaska ner i ett varmt och omgärdande bad. Åh dessa drömmar som inte kan uppfyllas. Varför finns dom? Eller kanske skulle det gå att ha ett träkar i köket, precis som de hade förr. Ja, är det bakåt jag ska sträva. Det har jag aldrig tänkt på tidigare. Jag är en bakåtsträvare. Vad charmigt. En badkarslängtande bakåtsträvare. Nästan som sex laxar i en laxask.

fina fredag

fina fredag, originally uploaded by Klarajohanna.

Malmö är en fin stad. Inte bara för att mina älsklingar Sara och Lotta bor i närheten, utan också för att det pulserar kärlek i varje gathörn. Efter långt och bra möte på dagen, har Henke och jag ätit på lyxrestaurang. Jag åt bland annat väldigt god biff tartar. När vi kom till hotellet låg en present och väntade på sängen. Nu dricker vi bubbel och tittar på Idol. Jag menar, om inte detta är, vad är en fin fredag?

Ingivelsen

Sitter här framför datorn, med halvvarm pasta i en gammal glasslåda, äter, skriver budgetanalys och ser gulblöta höstlöv falla platt till marken från träden utanför Södran. Plötsligt känner jag: Herre Gud. Jag undrar om någon i hela världen är så kär, förälskad och galen i sin man som jag är i min? Han är verkligen den bästa personen på jorden. Måste börja visa det mer.

Och så fortsätter jag äta den ljumma pastan. Och fabulerar ytterligare lite om varför siffrorna ser ut som de gör.

Sett i simhallen.

Det är så himla roligt att titta på människor. Framför allt lite i skymundan, när de/ vi inte har en endaste aning om att det är någon som kollar. Idag när jag stretchade efter gympasset tittade jag lite på alla som skulle vara med på vattengympan en trappa ner, där simbassängen är. Det var 90% kvinnor som fixade och donade med sina redskap; "flytskärp" kring magen, hantlar i konstigt material, långa stänger i ännu konstigare material än hantlarna och kanske några handskar för att inte torka ut om händerna. Snubbarna, 10% av deltagarna, hängde arrogant vid bassängkanten. Inga flytskärp, inga långa konstiga stänger, inga handskar. Men hantlar.

Jag kunde tyvärr inte stanna bara för stannandets skull när jag stretchat färdigt, så jag vet inte hur det gick för männen. Eller kvinnorna för den delen. Men jag kan tänka mig att det, efter sisådär tio minuter i passet, går upp för de 10% utan t ex. flytskärp, att det finns en anledning till varför man ska ha det. Inte för att man är tjej, utan för att man ska kunna göra rörelserna fullt ut. Det är inte lätt att vara en riktig karl. Som reder sig själv.

Ja ja, jag säger då det.

Känner ni igen någon?

Jag har alltid varit en starstalker. Och äntligen har jag en riktig stjärna i min nära bekantskapskrets. YES!

Pilates inställd.

Vet inte hur Pilates är. Den blev inställd. Typiskt. Men rätt skönt.

Pilates

Om fyrtio minuter ska jag gå min första pilatesklass. På jobbet. Vi får se hur kul och jobbigt det är.

Världens bästa mamma

Idag kom en present på posten. Någon hade lyssnat på min bedjan om boken jag skrev om för några dagar sedan. Det var inte exakt den boken som kom med brevbäraren, som jag tidigare skrivit om, men temat är detsamma. Boken heter Theres, handlar om Ulrike Meinhof, och är skriven av Steve Sem-Sandberg . Det ska bli väldigt spännande!

Självklart är det världens bästa mamma som köpt och skickat boken. Tack så gruvligt mycket!

Jag dööööööööör!!!

Jag vet exakt vad jag gör den tredje juli nästa år. Precis.

Jag är kär.

Usch, jag kan inte se Loulou (Idol) i mer än två sekunder utan att börja gråta. Jag älskar henne. Och jag gråter av lycka över att hon finns. Jag vill att hon alltid ska få vara lycklig och att hon ska få sjunga bara bra musik, för jag vill höra allt hon gör i framtiden. Gärna vara hennes kompis också, och få smittas av det fantastiska skrattet.

Om någon vill göra mig glad.

Jutta Ditfurth har skrivit en bok om Ulrike Meinhof. Förra helgen skrev Sara Stridsberg en fantasisk recention i DN. Fantastisk både i definitionen att Stridsberg tyckte att Ditfurths bok var mycket bra, men också för att Stridsberg är en av de mest makalösa skribenter jag vet. Så här avslutar hon sin beskrivning av boken.

Jag tänker på Ulrike Meinhof som ett avsked. Avskedet till sextiotalet, avskedet till en socialistisk utopi, en sorts historisk slutpunkt. Det går också att tänka på henne som den svarta låda som ibland kan räddas ur ett störtat flygplan och som kan bära på ovärderlig information om moderskeppet, ett ­döende strålkastarljus, en pågående moral­filosofisk fråga.

Det är så vackert, så sorgligt och så himla himla respektfullt formulerat. Jag vet inte så mycket om Ulrike Meinhof, eller "terrorismen" hon bedrev tillsammans med andra, men nu längtar jag så väldigt efter att få veta mer, mer och ännu mer.

Så om någon vill göra mig extra glad vet ni efter vad i bokhandeln ni ska leta.

Alltså snälla.

Kan inte någon, vem som helst, bara dra till Tv 4:s hus eller vad det nu kan kallas och förstöra resten av alla de på riktigt sinnesjukt dåliga avsnitten av Oskyldigt dömd. Jag klarar inte mer. Räcker det inte snart? Hur mycket testosteron ska vi behöva stå ut med. Komigen.

Mikael Persbrandt. I skinnfåtölj. Med whiskey. Löser kriminalfall. Lyssnar på opera. Eller klassiskt. Har bl a. två unga tjejer som assistenter. De beundrar hans intelligens.

Jag spyr. Men skrattar inombords. För det är ju så satans tragikomiskt.

Den riktiga hösten

Idag är det verkligen höst i ordets riktiga bemärkelse med regn, rusk och rå kyla. Inte så pjåkigt när jag sitter inne på Södrans varma kontor. Mindre skönt när jag snart ska bege mig till hagagatan och spanskakursen. Till fots. För det är väl det minsta man kan begära av mig efter att träningskortsperioden tagit slut, och ekonomin inte tillåter ett nytt. Gå gå gå. Det är det nya. Eller nya? Gamla men nya.

Har ont i halsen som fanken och ser fram emot att bädda ner mig med mängder av filtar och raggsockor när jag kommer hem. Det blir en ganska rolig syn när man tänker på det; jag i en säng med hur många stickade sockor som helst som ligger lite överallt, samt filtar som ligger både under och över täcket. Trångt, konstigt och mysigt på samma gång.

Ja ja, och inte har jag pluggat ordentligt på läxan heller.