Hm..

.. hur låter, skinka, basilika, tomat och mozzarella (jag vet att det kan stavas mosarella, men det KAN stavas så här också och det är mycket tuffare!)? Tror jag ska få det till lunch.

Back in town.

Efter en slitsam men väldigt trevlig långhelg i Djurmo är vi tillbaka i staun (Karlskronitiska för staden). Veckan som börjar idag kommer att handla mycket om OPEN JAM, och Arvikafestivalen. För min del blir det rätt mycket upp och ner (Stockholm - Arvika - Stockholm)eftersom jag bara stannar en natt på festivalen. Jag vet att jag kommer vilja stanna längre om det är soligt, härligt och festivaligt. Vet att jag kommer att älska mitt beslut om kortbesök om det är regnigt, kallt och.. festivaligt.

Well, det är inte direkt strålande sol, sommarfeelings och ledighet som präglar livet dessa tider. Nästa vecka däremot- satan vad det ska semestras. Valencia. My oh my. VALENCIA!

Repair..

Repair.., originally uploaded by Klarajohanna.

Efter tre och en halv dags målning och arbete från 8 till 20 är det dags för en återställare eller två. Locobase kräm för söndriga händer och Gambrinus för en och annan utarbetad själ är vårt sätt att fira att vi nästan målat ett helt jävla hus. Yey!

måla måla.

måla måla., originally uploaded by Klarajohanna.

Det är tungt för rygg och axlar. Armarna ska vi inte bara tala om. Men det blir fint. Huset i Djurmo som vi alla älskar att hänga i ska med gemensamma krafter bli representabelt.

Tråkig Sommar

Jag vet jag vet jag vet. Jag skulle inte gjort det bättre själv, men det skiter jag i. Jag kommenterar hur mycket jag vill. Max Tegmark är verkligen en urtråkig radiopratare, och hans låtval är bland det klyschigaste jag varit med om. Fine, han har bott i USA i tjugo år. Men ändå. Herre gud, han kan väl i alla fall berätta om sin roll som proffesor i astrofysik, och inte bara massa lösa ord om hur stor världen är blandat med "Jag vill tacka livet".

Nä, man ska inte dumförklara sina lyssnare. Det går inte hem.

Min gamla man blir bara äldre..

Idag fyller han 33 år. Oj oj oj. Finare man finns inte och han ska firas så att det står härliga till!

Det är liksom så härligt, allt.

Lite sushi till lunch, lite allmänt babbel om småsaker, bokrecentioner, matprat. Några obligatoriska minuters gemensam begrundan över Lars Noréns gubbsjuka, matvanor, utlämnade vänner och fåtölj. Vi behandlar inget med större eller mindre energi eller entusiasm. Det känns bra. Livet blir lätt värt varenda uns av tvivel, och molnen mellan midsommarsolen och mig ser plötsligt vackra ut. Lite som vårt kakel i köket. Ibland blir det inte perfekt. Det blir något annat. Och det kan vara minst lika bra.

Hej då EM.

Hej då EM., originally uploaded by Klarajohanna.

kläderna läggs i hög. Det sket sig rejält. Vi utklassas av Ryssland och lämnar därmed det här mästerskapet. Så in i garderoben m allt blågult. Får se när vi får använda dom nästa gång. Det lär ju knappast bli VM.

Ska man inte bli pigg på sommaren?

Jag har då inte märkt någon större skillnad på min energi sedan jag kunde börja gå i klänning utan kofta eller strumpbyxor till jobbet. Och kan kofta och strumpbyxor ligga på hyllan och klänningen fortfarande användas utan att det är sommar? Jag tolkar det i alla fall som att det är ett tydligt tecken och vidhåller min förvåning över att jag inte alls känner mig speciellt pigg.

Jag ska ju rensa ur min garderob ikväll! Med fotbollen lite så där på sniskan av min uppmärksamhet. Kanske ska jag få äta hallon som väntar i köket, och kanske kommer jag att hitta några helt fantastiska plagg som jag har glömt att jag har.

Förmodligen kommer det bli hallon. Punkt. Inget mer. Kanske inte ens fotboll. Definitivt ingen graderobstädning. Fortsätter det i den här stilen, sitter jag här resten av kvällen. Med datorn i knät, lite småbister kring munnen. Och det blir ingen glad av. Jag behöver något. Vet inte vad. JA! Kanske hallon! Näee. Det är något annat som saknas. Hallon.. Herre gud. Lite väl "frukt är också godis"-feeling över det alltså.

Ensam hemma med en fullproppad garderob och ett frustrerat inre. Det låter inte bra. Eller, i alla fall inte så himla bra. Jag ger det en chans, rensningen, så får vi se. Det kanske är just det jag behöver. En stor hög på golvet av kläder, som måste vikas ihop och bäras til garderoben igen. Det lär ju vá det.

GRATTIS SARA-darling!

Bilden är tagen på min möhippa i London, Sara har inte svart mustasch i verkligheten.
Det hörs inte, men jag sjunger utav bara helvete från Stockholm för att fira den finaoch underbara människan Sara Vaarning som fyller 31 idag. Jag anar att det inte hörs till Dalby, där hon bor, men jag gör det ändå. Sjunger.

Grattis älskade Sara, ha en sagolik födelsedag med massor av lyx och kärlek.

Robyn + Madonna = SANT!

Bilden är lånad från msn.com
Ja, så är det äntligen dags för Robyn att få den cred hon alltid förtjänat (och kanske fått i o f s.) Handplockad by the king/queen of pop her self ska Robyn nu följa Madonna hack i häl runt Europa. Fett som fanken får jag lov att säga.

Jag undrar om jag tillhör de människor som bär på en latent psykisk sjukdom. Det känns lite så. Och vad som är ännu sjukare, och inte ens latent, är att jag inte kan förklara varför. Mitt humör är som en EKG-bevakning; upp och ner, fram och tillbaks och ut och in. Tur är förvisso att jag inte rör mig mellan så stora spann. Det rör sig snarare mellan lycka till sprängningsgränsen och frustration över längtan bort som i sig bottnar i enorm kärlek til livet och min make. För längtan bort är inte "bort" som i "bort ifrån allt", utan som i "bort till andra situationer, breddgrader och energier, men med personen jag älskar mest av allt och alla - HENKE!".

Det jag just nu blir mest deppig över är jobbsituationer, att jag är för fet, att jag försummar vissa väldigt kära vänner genom att inte höra av mig tillräckligt mycket och att jag inte ger mina projekt tillräckligt fokus. Allt är saker jag kan förändra på. Men några av dom orkar jag inte ge mer energi nu. Andra tänker jag varje dag, att jag måste ju ge mer till.

Ooops, matchen mellan Österike och Tyskland har börjat. Måste hänga med. Det är viktigt ju.

Jag älskar människor.

Jag har vårkänslor fast att det är juni, jag känner omåttligt mycket kärlek, och det bubblar i hela mig. Och nej, jag har inte druckit skumpa på lunchen. Även om det hade varit fantastiskt. Men nej. Fast jo. Ja till livet. Och ja till alla underbara människor.

De tu.

De tu., originally uploaded by Klarajohanna.

Gör om gör rätt, Johanna Broman. Jag vill gifta mig igen. nu! Med annan stil på kläderna. Men med samma man. Adde och Kerstin är så fantastiskt vackra, fina och lyckliga. Och med sjukt snygga kläder. Grattis sötisar! Tolva, som man säger i Södertälje. Alltså top notch på engelska. Högsta poäng, på svenska. Bara kolla hur fina de är.

Ja, och lite gris.

Ja, och lite gris., originally uploaded by Klarajohanna.

Ska få gänget på finansbyrån att sätta slipsarna i pannan inatt. Men innan dess bevittnar jag Nasses bittra öde.

Jag blir så trött!

En av de sämsta egenskaper jag vet är när folk inte kan se sin egen del i misstag som begåtts. Framför allt när det kommer till arbete. Just nu känner jag mig oerhört frustrerad över att en viss person vägrar tala om något som vi måste reda ut. Frustrationen ligger inte minst i att personen i fråga sitter som en flaskhals mellan Sverige och ett underbart och svinviktigt projekt.

Samtal går inte att föra, för att människan har taggar som sylar, en röst gäll som måsskrin, och en attityd värre än en osäker tonåring, som tänker: det är bäst att jag spelar tuff så ingen kommer på mig. När allt hade kunnat skötas, lugnt, lösningsfokuserat och proffsigt. Men det ligger tydligen (jag glömmer hela tiden att hon är sån här) inte för henne.

Tröttsamt.

Simskola med gudsonen

Idag ska jag med Levi på simskola. Ganska spännande. Jag har vaga minnen av min egen simskolekarriär, som väl var så där. Jag gillade i alla fall min simskolefröken så pass att jag döpte min katt efter henne. Filippa. Härliga tider. Får se om Levi har någon trevlig sinskolelärare, som vi kan döpa hans kommande småsyskon efter. Som gudmor har man en viss makt, och inom ramen för den borde väl namnbeslut ligga?

I övrigt vigs kvällen åt förberedelser och musikval inför morgondagens skivvändargig med Kalle. Kung i baren. Javisst.

EM-STUDION

EM-STUDION, originally uploaded by Klarajohanna.

Den är enkel till sin natur, den lilla studion i Kungsträdgården. Men vad gör väl det, vi är ju fan PÅ GÅNG!

lite discodans.

lite discodans., originally uploaded by Klarajohanna.

I väntan på tårtan bjuder brudparet på dans utan dess like. Vals, persisk discodans, funk och lite västkustsk kommersiell hiphop. De har hållit fantastiska tal till varandra och inte ett öga har varit torrt.

åh så vackra!

åh så vackra!, originally uploaded by Klarajohanna.

Nu är de äntligen en liten familj. Två stycken fantastiska personer i en liten underbar familj. Grattis parisa och fredde!

Back in the time..

Jag börjar med att säga: Förlåt Johan! Jag vet att du hatar att jag lägger upp artikeln här, men vi måste bjuda på oss själva. Så är det. Det är 14 år sedan. Idag är vi båda sjukt snygga och oerhört mycket mindre pretto, ängsliga och ja.. allt det där. Förlåt, men jag är tvungen.
I vilket fall är detta för mig underbar läsning som jag nu kan erinra mig var ganska mycket, eller rent av bara, ljug från Johans och min sida. Journalisten på Blekinge Läns Tidning ville ha steget från barn till vuxen personifierat. Fråga mig inte hur det blev J och jag som skulle vara de personerna, men så blev det. I vilket fall så minns jag att vi spelade mer vilsna än vi var, liksom gav journalisten allt den ville. Och jag minns också att det slog tillbaka på mig samma dag artikeln publicerades, första dagen på gymnasiet, för att alla "stora och tuffa" människor som redan gick på gymnasiet så klart hade läst tidningen på morgonen och trodde att jag, som egentligen (enligt mig själv alltså) var hur vuxen och självständig som helst, var värsta tönten. Vad Johan beträffar var det mer som det stod i tidningen (skojar bara!! Det är bara så roligt att få småljuga offentligt utan att någon kan säga emot. Johan var också hur tuff som helst.) även i verkligheten. Well, nu är den tillbaka, artikeln, och det är bara att tugga i sig. Vi var sjukt små och pretto. Det var snart 14 år sedan.

Eller kan det vara så länge sen? 1994-2008, ja. 14 år. Och inte blev jag journalist heller.

Åååh åååh ååååh!

I mitt inre skriker jag av glädje, till det yttre spelar jag krigsfånge utan hopp
Jag blir galen av lyckokänslor. Jag vill hoppa upp och ner som en studsboll (passar ganska bra, även om jag mer är som en medicinboll), krama alla som närmar sig och lyfta upp dom och kasta dom upp i luften och skrika HUURRAAAAAA!

Nej, jag har inte vunnit på lotto, jag har inte fått löneförhöjning, jag har inte lyckats med något oöverstigerligt, inte käkat den grymmaste måltiden eller för den delen fått den finaste komplimangen. Jag har bara rätt och slätt vaknat på helt jävla rätt sida idag. TRött förvisso till en början, men efter en kort gymsession, lite smoothie, lite DN en halvtimmes tur till Hallis, och några bra möten är nu livet på topp! Och jag har fått tusen spänn (världens absolut snällaste mamma alla kategorier, vilka kategorier finns det förresten?) av mamma för inköp av klänning/ar till helgens bröllop. Och JO!! vi har bokat in Fjäderholmarna med Drufva Svanboms, Persson Borgs på fredag. Kanske vill Kastås även haka? Kanske Osneskan? Vem vet? Och det är det som är så härligt!! Weehieeee!

Jag vet inte om det kan vara mitt nyklippta huvud som har fått någon form av felkoppling. Kan det vara en elstöt från trimmern som obemärkt gett mig livsmod á la fucking milleniumfyrverkerier?

Och vem bryr sig? Livet är underbart och det svalkar skönt om huvudet när sommarbrisen kommer mot mig.

Trivsel i Tuna

Trivsel i Tuna, originally uploaded by Klarajohanna.

Vi befinner oss i ett soligt och stilla Eskilstuna. Lunchen är serverad och näckrosorna flyter sakta förbi oss i ån. Sen ska vi ta med oss Franken hem till Stockholm och invänta Hamna och Lars hemkomst från Köpenhamn.