Veckans nostalgi-känsla-hjärt-knipare
Göran fick mig för några månader sedan att lyssna på en låt med Band of horses. Tyckte det var bra, men var uppenbarligen inte redo helt då. Igår hörde jag dom igen, och NU skenade de rakt in i hjärtat och trampade upp djupa stigar av nostalgi( Låten som ger mig denna känsla är Funeral, av någon anledning). Jag känner dofter, smaker och pirr i magen av hur "tian" sitter på Porslinan, röker "snook", dricker te och är kära, olyckligt kära, unga, glada, ledsna och fnittriga. Ser Toodie framför mig i sin noppriga svarta kofta med snart håliga armbågar, och de slitna blå manchester-byxorna. Hon har ringar på många fingrar och läderband om halsen med en keramik-pärla på. De svarta tio-håls Dr Martens med stålhätta är slitna men Toodie är glad. Men ändå allvarlig. Det är inte lätt att vara 17, och det är inte lätt att vara olyckligt kär. Och kanske är det också poängen. Vi ville helt enkelt inte vara käcka tonåringar. Livet är ingen lek, det sa de alla; Morrissey, Kent, Radiohead, Thåström och resten av gänget. Så det är klart som fan att det var tungt. Indie-popen, halleluja. Och för att inte tala om när Micke kom hem efter semestern i Paris med nya jackan. Ingen jacka, har någonsin varit så beundrad.





