japanska körsbärsträd

japanska körsbärsträd, originally uploaded by Klarajohanna.

Riksteatern omgärdas av mycket grått å fult. Som balans till det växer runt omkring huset jordens vackraste träd. Japanska körsbärsträd som är vackra hela hela tiden. Först m att spraka liksom. Fint fint.

Vinnaren av Idol 2007

Ja, jag är kär igen. Men denna gången i den coolaste människan jag sett. ÅÅÅÅÅÅÅH. Galen blir jag. Lätt vinnare av Ildol 2007- Lätt lätt lätt. Amanda Jensen från Lund, som poesi för öronen, bara att läsa om henne.

Två dagar till Dalarna!

Åh vad jag längtar till fredag lunch, då vi lånar Hans och Marits bil, packar den full med god mat och dryck, Jakob och sedan kör upp till det finfina huset i Djurmo. Hela helgen ska jag göra saker som jag aldrig får tid till annars och JAG LÄNGTAR!

Men det är två dagar kvar och ikväll ska jag på bio, inte heller så pjåkigt. Och jag ska boka resa ner till Malmö för att hälsa på Micke, Toodie och magen, hoppas Sara och Chrille också och turnébesöka Mapei & Scotty the blue bunny. Någon som vill följa med? Det är i o f s. mitt i veckan..

Halo 3

Halo 3, originally uploaded by Klarajohanna.

Igår eftermiddags ringlade kön lång utanför spelbutiken på sveavägen. Jag fattade inte varför. Nu gör jag. Halo 3 kommer ju idag. Undrar bara om alla tänkt stå så i lön hela natten, eller om de hade liggunderlag m sig när de blev trötta. Eller blir förresten-affären öppnar ju inte än på ett par timmar.

Idag är längtan och begäret närmast olidligt!

Godaste maten..Bland molnen, som i himlen.Finaste människan på jorden.

Som den bortskämda västerlänning jag är har jag då och då, rätt ofta, extrem längtan efter att inte vara här, i Stockholm, ens Sverige mer på bra länge. Inte för att jag vill göra världen bättre på annat ställe, utan för att rent egoistiskt upptäcka och uppleva. Kan rent av bli alldeles förtvivlad vid tanken att det kan ta länge innan det blir läge. Visst sommarens USA-tripp, 9, 10 månader dit.. Men jag vill ha låååång tid på mig att upptäcka. För att riktigt vrida om kniven kollar jag på bilder som får mig att nästan lämna in avskedsansökan på stört.

Efter överhektisk vecka.

Äntligen en "normal" arbetsvecka! Åh va härligt. Och på fredag åker vi till Dalarna, för en lugn helg med egna små projekt väntande. Kan inte längta nog.

Ikväll måste derbyt mellan AIK och Djurgården såklart följas. Jag hejar inte på något av lagen, men sällan har väl ett derby gällt så mycket. Spännande.

Och solen skiner och luften är frisk. Konstigt hur en överhektisk vecka kan göra normaltakt till slackertid.

Ska jag bli en sån?

Så har jag varit hos läkaren och visat upp mitt gamla knä. Jaha. Och nu väntar jag på kallelse från torpeden. Eh . ORtopeden. knivar, blod, smärta. Det är sak samma. Frågan är om jag kommer att bli en sån som tröttar ut min omgivning med evinnerliga gnäll och klagosånger om den långa väntan inom läkarvården. Förmodligen. Min husläkare googlade på *söndrigt knä, visste inte vad han skulle säga. Det är nästan så att jag längtar efter torpeden. OR! torpeden. Hur svårt kan det vá? Ortoped ortoped ortoped ortoped ortoped ortoped.

today.

Yeeey, idag ska jag hämta en viss bok från livset där tunga paket hamnar, som jag beställt. Boken som gör att jag kan kicka igång en viss grej. Så fantastiskt roligt att äntligen sätta igång. I lugn och ro.

Gå och se!

För alla som vill ha en sjukt rolig, ärlig, befriande, tuff och snygg film att njuta av, så går nu Two days in Paris på bio. Jag skrattade, log, suckade, drog efter andan och åkte peppad tillbaka hem (och bjöds då på älskad makes urgoda lyxmiddag och lite, men ack så gott vin) efter att ha sett den. Se den du med! Julie Delpy är den coolaste jag vet. För skvallrets skull kan jag berätta att föräldrarna i filmen också är hennes föräldrar i verkligheten.

Ps. fast det gör ju inte att man/jag blir mindre sugen på att dra kosan till andra delar av världen för det.. Jag blir galen! Ds.

Veckan har börjat, jag har kollat på fotboll, hetsat med klubbarrangörer, blivit erbjuden jobb, bokat knäfixartid, ätit veganmat, kollat biotid, skrivit kontrakt med arrangör, kollat på OPEN JAMfilm (helt underbar) och nu ska jag snart på bio och fika med Anna. Jag är som kastad mellan humören och vet inte riktigt hur det ska sluta. Men hej vad det går.

A eller B

När Venke och jag morgonpromenerade igår såg vi Lets dance-vinnarna på språng mot Centralen. Jag kom då att tänka på hur Martin Lidbergs medverkan i tv-programmet eventuellt gjort honom till en sk. B-kändis, från att ha varit en A-kändis. Eller?

Han är å ena sidan OS-medaljör, en hyllad idrottsman och säkerligen creddad runt om i världen för sina bedrifter på brottarmattan. Han är å andra sidan även Lets dance-vinnare i Sverige, tävlande i samma klass som Kurt Olsson-Lasse och väder-Tone. Programmet är folkligt och löpsedelsälskat, kombinationer som inte höjer statusen.

Vad tror ni? Såg vi en A, eller B-kändis? Och hur kommer sig uppdelningen? Degraderas man efter sina yrkesval, eller sitt offentliga beteende? Vem avgör? Jag börjar bli förvirrad.

Jeff och ambivalens

Jag vill bara hem, dricka ett glas vin och skita i jobbet som bara bara bara går helt åt andra hållet än vad jag vill att det ska gå. Usch!

Men å andra sidan ska jag tvätta ikväll. Å vara ensam hemma för Henke är på konferens. KONFERENS.. Hm, dåligt ord. Så då borde jag ju njuta av det. Inte av att tvätta kanske, men av att va ensam. Men inte ens det går hem idag.
Jag har i alla fall idag fått reda på att en artist som vi jobbar med kände Jeff Buckley, och det, DET, är fan tungt.

Jag blir så trött

Jag förstår verkligen inte vissa, fullt vuxna människor, med lång erfarenhet och utifrån sett med hyfsad social kompetens- som i vissa situationer förbyts mot tjuriga, missunsamma barnungar utan någon skam i kroppen.

Har man fel, framför allt när det gäller i en yrkessituation, men även annars måste man väl för fan kunna inse/erkänna det och backa för det som är rätt. Det värsta jag vet är när personen som, av missar i kommunikation, eller andra missförstånd, inte kan erkänna misstag, utan blir agressiv istället, förminskar de andra i sammanhanget och fortsätter köra, trots att linjen uppenbart är fel.

Idag är en dålig dag för mitt hjärta. Så arg, besviken, häpen över idioti och brist på empati hos vissa människor, så knäckt som jag blir när människor inte har vett nog att säga- Bra jobbat, det är jag som tänkt fel, är det fan få saker som får mig.

Nu ska jag bara sitta hemma och begrunda faktumet att mina närmsta kollegor är fantastiska, och vissa andra inte.

Livets hårda skola del III

För intresserade av bildbevis från Livetshårda skola, kolla här.

Livets hårda skola del II

För att avsluta det jag påbörjade i lördags kväll i och med bussbilden mot Livets hårda skola, kommer beviset på att vi faktiskt verkligen var där. Fantastisk fest med musikaliska paradisinslag som Anna-maria Espinosa, Elias Åkesson, Kalle Haglund, Max Peezay, dj Carli och många många fler.
Rektor Sjögren, biträdande bildlärare Lagerberg, syokonsulent Toorell och kurator Roth var alla på plats och gav oss lektioner i livets alla hemligheter.

Att det ens finns sådana människor, ett sånt ställe att bli inbjuden till får mig att känna enorma mängder kärlek.

Mer fest i livets hårda skola!!

Och tack för en underbar kväll ni i lärarlaget.

på väg..

på väg.., originally uploaded by Klarajohanna.

Nu är bussen på väg med massor av förväntansfulla fest-deltagare. Livets hårda skola väntar å det ser jag verkligen från emot.

Hjärtat ska ha sitt

För att lugna nerverna efter morgonens störd-begynnelse lyssnar jag på mycket finstämd musik gjord av Carin och hennes kompis Joel som tillsammans bildar Me and me.

Vill ni andas ut och höra vacker röst sprida ljuva toner- lyssna!

Självömkan

För andra gången på två veckor så strular låset i lägenhetsdörren. Vilken jäkla skitbörjan på fredagen. Åååh, jag orkar/vill inte/har inte råd/ att betala en låssmed var och varannan vecka. Mamma betalade förvisso förra gången men ändå. Skitlås!

Och nu måste Henke åka från jobbet och allt. Typiskt. Varför är det jag som gör det, när det kan hända vem som helst? Varför kan det aldrig va Henke som klantar sig? Jag undrar verkligen.

Hej då Jocke!

Jocke drar till Oslo för att jobba på torsdag. Bra jobbet lillebror, du kommer att ha askul! Och kanske lite jobbigt då och då, men mest kul.

Puh.

Varför har inte BK Örnen morgonträning? Jag skulle så gärna vilja träna på morgonen, inte ödsla maaaassor av planering över något jag helst ska fortsätta med lång tid. Jag tappar lusten direkt när jag vet att en hel kväll går åt till träningen, eller att jag måste planera in i minsta detalj för att hinna med mitt vardagliga liv.

Igår tränade Hanna och jag mellan 17.00-18.30, perfekt tid enligt min mening, för efter träning finns det fortfarande en kväll att göra saker på. Tyvärr var tränaren rätt kass. Vi vill ju lära oss! Fortfarande är det skönt att få bli riktigt jävla trött, och att få slå på säcken! Det är det bästa. Och när vi får köra slag mot varandra; ena tar emot med händerna, andra övar slag. Backen är utan tvekan det värsta. FY FAN. Upp och ner i garagenerfart. Blä.

Igår höll mitt knä på att gå ur led, idag är det blått på vänster sida. Måste skaffa ett skydd, för höger ben får ta så jäkla mkt mer stryk, för att jag inte kan använda vänster.

Jaa, nu har den som inte kan leva utan rapporter om min träning, lugn fortsätta leva.

Det var så lite.

Aaaah.

Det är den fjärde september och idag är första dagen jag har min nya kappa på mig. Det bästa är att det inte är det minsta varmt, utan helt enkelt exakt tid för att ha den på. Kortärmat under, men ändå.

Härligt med höst!

KOM HEM!

Nu tycker jag verkligen att det är dags att Henrik ska komma hem. Det är ju för bövelen inte meningen att ens äkta hälft ska överge en hur som helst hur länge som helst. Jag lägger in mitt veto, och kräver hans hemkomst inom 3 timmar. Frågan är bara vad jag ska göra om så inte blir. Jag tänker ju inte gärna skilja mig. Så det verkar som att mitt veto inte väger så tungt.

Typiskt.

Förresten: Jävla skit-friidrotts-VM.

BK Örnen

Hanna och jag efter två timmars träning- jag är knappt vid liv.

Aldrig i mitt liv har jag varit så trött. Eller i alla fall aldrig i mitt liv som jag kommer ihåg. Boxningen igår tog fullkomligt musten ur mig och på riktigt trodde jag att jag skulle svimma flera gånger. Idag kan jag inte röra mig. Jag kan inte gå, inte lyfta något eller för den delen ens prata (magmusklerna). Men på tisdag står Hanna och jag i BK Örnens källarlokal igen. Redo att förbättra vår upper cut, krok eller varför inte över huvud taget, konditionen och alla muckler i hela kroppen.