På bästa sätt

På bästa sätt, originally uploaded by Klarajohanna.

Jag tänker att jag verkligen ska lägga ner min själ i allt jag gör i vår. Jag ska plugga spanska, skriva, läsa andras texter, jobba, planera inför den stora flytten, visa människor som inte förstår det att de är fantastiska, plugga mer spanska. Planera projektet i nya världen. Jag försökte igår lägga ner själen på ett snyggt sätt. Och jag måste säga att det gick bra. Jag är nöjd. Jag hann med mycket. Och damn, va jag kan vara effektiv.

Bubbel, så starkt och fantastiskt.

Jag lever i gränslandet mellan galenskap coh fullkomlig skärpa. tydliga bilder slår ner sekundvis, psykadeliska mönster snurrar lätt i cirklar runt mitt huvud och blixtklara meningar med livet skiner upp min näthinna innan de mullrar vidare. Jag bubblar, känner inspiration, kan inte sitta still, vill skratta högt och bara åka åka åka åka till buenos Aires. Fyra månader kvar (fortfarande, hur är det möjligt?). Överlev.

Men detta kan vara lycka. Detta kan vara grejen. Och jag känner mig helt galet redo att hoppa, hur långt gapet mellan nu och sen än är. Hopp.

Jag sa ju det. Det finns ett gränsland. Och där är jag.

Ljusare tider

Ljusare tider, originally uploaded by Klarajohanna.

Fine, det är snö. Men våren hänger ändå i luften. Jag känner det. Bara det att dagen redan har börjat när jag vaknar. Kl halv sju imorse var det så här ljust. Fint. Men inte nog. Men fint. Men.

Kollade lite bilder från Bs As.

Och herre gud va jag blir lycklig. Några av de bästa dagarna i mitt liv utspelade sig i Buenos Aires i december och januari, och att få titta på bilderna från dessa tillfällen får mitt hjärta att hoppa trippelt i min hostiga bröstkorg. Jag tycker också mig se lycka i min makes ansikte på bilden.

Det är något att tänka på när snön faller tätt, och våren plötsligt ligger längre bort än igår.

Grammatiiiiiik!

Jag är verkligen inte bra på språk. Det kommer inte som någon chock, men ändå som en tråkig nyhet. Spanskan går inte så bra den här tredje terminen. Det känns som att jag inte kan säga ens den enklaste meningen och så fort läraren ser på mig blir jag nervös, generad, svettig och får black out.

Jag fattar det inte. Om någon gång, så borde det vara nu jag skulle vara motiverad. Men nä, jag tycker att det är tråkigt, fattar inte, blir fnittrig, fjantig, ofokuserad och allmänt idiotisk. Han undrar väl, Roberto, vad jag är för en tönt.

Och så finns det en tjej i klassen som är själva ordet ljushuvud förkroppsligat. Hon kan inte ha gjort annat under den gångna veckan än att plugga. Hon sitter rak i ryggen, med pennan hela tiden redo att anteckna, med tydliga gemener i skrivmaskinsstil. Hon svarar klart och tydligt på tilltal, med perfekt grammatik, tempus, verb och med en härlig fantasi. Hon räcker ofta upp handen när hon anar att det ska komma en fråga i anslutning till det läraren berättar. Liksom innan hon ens vet vad frågan ska bli. Om det blir någon över huvud taget.

Ni har räknat ut att hon inte är min favorit. Förmodligen för att jag är avundsjuk och missunsam. Jag håller på att förvandlas till Satan själv tror jag. Eller så har jag varit det hela tiden utan att veta. Sjukt i så fall.

Jag vill inte gå på spanskan mer. Men jag måste så klart. Men det är fan så mkt lättare att lära sig när man är på plats. Ingen nyhet, men en nog så påtaglig erfarenhet efter julens vistelse i Argentina. Nu har jag glömt det jag lärde mig där.

Bitter? Ja faktiskt. I alla fall lite.

Måndag, tisdag- det nya fredag, lördag.

Eftersom det är så många kvällskurser nu för tiden, känns måndag och tisdag för mig som fredag och lördag. På kvällarna alltså. Inte på dagarna. Förutom fredagarna då, som i alla fall är rätt lika övriga arbetsdagar.

Well, det var allt. Som ett litet glädjeskutt över att det är tisdagkväll ikväll!

Jihuu!

Plugg på tåg

Plugg på tåg, originally uploaded by Klarajohanna.

Att sitta sex timmar på ett intercitytåg från början av åttiotalet mellan Oslo och Stockholm är halvtråkigt. Eftersom det inte finns el att använda till exempelvis datorer får vi resenärer gott nöja oss med böcker och varandra. Folk småpratar, en mamma läser högt ur Harry Potter. Henke kollar basketresultat i telefonen och jag pluggar spanska. Jag har även tryckt i mig en liten påse grillchips. Vafan, något kul måste man ju ha!

sugen?

sugen?, originally uploaded by Klarajohanna.

Jag älskar norska.

Akkurat!

Akkurat!, originally uploaded by Klarajohanna.

Här sitter dom. Bror och make. Lunch ska intas. Sen lite mer sightseeing. Ikväll besök hos jocke å resten av gänget i Grynerlöcka (lite annan stavning). Och middag så klart!

Oslo

Visst märks det att Norge är ett rikare land än Sverige. Eller? Vilka hus. Avenyer. Ståtliga villor som möter en när man kör in mot city. Hotellrummet är helt OK. Inte mer. Vita väggar, inte en tavla, svinkallt i luften, ingen minibar (! he he), men en jävligt skön säng, och som jag anar, ett riktigt bra geografisk läge. Nu ska vi ner och käka frulle. Alltid lika spännande. Ulrika tipsade om att vi Eirik Stubös senaste jobb på Nationalteatret var väldigt bra, kollade upp med den går bata på måndag. Typiskt.

Bueno, det är 10 minus här, så bara det kommer väl att ta all energi. Spännande! Utan ironi alltså.

Bokat!

Den 25 juni åker vi till Buenos Aires igen. Framme den 26. Jag längtar så enormt mycket. Alltså verkligen verkligen.

Tvårsdagen

bilden har Hanna tagit
För två år sedan fick Henke och jag ris kastat på oss. Härliga tider. Solen skulle strax gå ner, snön gnistrade och utsikten från terrassen på Södra teatern var magnifik. Tänk, gifta i två år. Det är stort.

Två nördar i mitt hem

De hetsar varandra, två svågrar som lägger ner hälften av all sin energi på basket. På sina respektive lag. Ikväll möts dom. Båda är taggade till tänderna, iklädda lagkläderna och ett jävla tävlingshumör.

Herre gud.

Alltså ärligt.

Är det meningen att det inte ska bli dag så här års? Men vi är ju ändå i februari nu. Det verkar inte spela någon roll. Någon dag i gångna veckan var det sol. Efter det, mörkt. Visst har det varit så?

Idag och igår blev det inte dag alls. Var liksom kring femsnåret dygnet runt. Tur att fantasin är som den är, och på något sätt kan rädda en, och hålla horisonten någorlunda klar och nära.

Och Mange har landat i Buenos Aires. Lucky bastard.

varför gör jag det här?

varför gör jag det här?, originally uploaded by Klarajohanna.

Jag väntar utanför lektionssalen. Herre gud. Varför sitter jag här? Jag vill verkligen inte gå den här töntiga kursen. Skrivarkurs. Usch. Och så måste man presentera sig. Berätta varför man vill gå just denna lilla utbildning. Nä. Jag ångrar mig. Men jag har betalt. Det är liksom för sent. Tre djupa andetag sen går jag in. Usch.

Olidlig spänning i ett I-land

Just nu är andra av tre mäklare hemma hos oss för att sätta pris på vår lya. Jävlar i min lilla låda va spännande!

Heja heja! Uppåt! Heja!

tiden är fantastisk

Idag är det tre veckor sedan vi blev av med teven. Blev av med, i bemärkelsen att vi ställde upp den lilla lilla söta teven vi fått låna av Jessica och Lars på vinden. Egentligen för att den helt enkelt inte funkade, och inte för att den var för liten.
Jag var skeptisk till hela den här utan-teve-grejen, även om jag hela tiden fattat att jag kan gör så mycket annat, nyttigare, istället för att bänka mig, slö, fet, ihålig med en chipssmula i mungipan.

Chansen att testa utan-teve-prylen kom i alla fall och jag var väl på ett ovanligt hurtigt humör, och sa "tänk va mycket vi kan göra nu, va?". Och visst, det finns en anledning till varför hurtiga människor ibland ser provocerande fräscha ut, för man får ju så mycket tid utan teve. Tid som man kan använda till att vara ute i skogen, klättra i träd, gå till gymmet, laga härliga soppor på linser, yoga, hoppa fallskärm och annat hälsosamt.

Jag har inte valt någon av ovan nämnda aktiviteter på min nyblivna fritid, utan sitter mer och funderar. Läser böcker. Tidningar. Klipper ut roliga bilder som jag inte kan ha till någonting eftersom jag är fullkomligt oestetisk och helt utan konstärlig riktning. Dessutom sinnessjukt dålig på att pyssla. Men, ja, jag klipper i tidningar hur som helst. Jag mailar folk. Tar reda på saker. Blir pigg mitt i natten och börjar reta mig på gardinerna. Massa saker som jag inte gjorde innan som jag nu, helt av mitt innersta självt känner mig manad till.

Och visst, alla nya uppgifter jag skaffat mig är inte nödvändigtvis bra för mänskligheten. Men inte heller dåliga.

Jag ska fira treveckorsdagen med bio. Det finns så mycket tid att döda utan teve.
Och nu menar jag verkligen inte att döda är en bra grej. Aldrig.