Nu drar dom.

Nu drar dom., originally uploaded by Klarajohanna.

Alex, Petra och Nike drar till Argentina på torsdag. Och oj vad jag är avundsjuk. Vi säger hej då med riktiga biffar och chili. I två månader ska de hänga i Buenos Aires och precis när de kommer hem åker Henke och jag. Snacka om dålig planering. Ja ja. Ha det underbart.

Och plötsligt.

Det går visst i vågor det där med den dåliga luften. Nu, efter en härlig kväll, lugn, harmonisk, känns allt helt OK. Mer än OK. Inte utan att det lättar över bröstet. Jag får ibland för mig att jag på riktigt håller på att dratta dit, ner i en mer allvarlig svacka. Men just nu verkar det inte så. Tittar på bilder från helgens härliga Djurmobesök. Och visst måste man bli glad, varm och faktisk lycklig när till och med träden glöder.

Det är nog faktiskt något med luften här.

Efter mycket frisk luft i Djurmo, många timmars sömn och skön sol i ansiktet borde jag rimligtvis vara utvilad, pigg och glad. Men, näe. Varken särskilt pigg eller glad. Jag börjar undra om det är något med Stockholmsluften.

Jag är trött och så bedrövligt opeppad att hälften på riktigt kunde vara nog. Vad gör man åt det? Allmänt menar jag. Finns det några knep? Eller är det bara att fortsätta sin lunk mot.. ännu en vinter, ännu än vår, en sommar och en höst, knyta ihop banden, och fortsätta som om inget annat betydda det minsta.

jag har ingen aning. Känner inte igen mig själv och gillar inte heller mitt nya jag. Fy.

Det första som försvinner

Jag har den senaste tiden märkt att jag börjar tappa mina sociala skills. "Det var fan på tiden att du märker det" kan ni som känner mig tänka, och kanske är det så. Oavsett så har jag märkt att jag kan vara onödigt hård, utan att mena det. Jag märker det aldrig när jag är det, utan får det ofta tillsagt mig efteråt.

Idag t ex, skulle jag och en kollega fatta ett tufft beslut. Jag som ytterst ansvarig skulle dra iväg ett mail till personer som beslutet rörde. Till saken hör att relationen mellan dessa personer, min kollega och mig inte har varit helt smärtfri, varför vi också kommit fram till detta nödvädigt beslut. Jag skrev i godan ro mitt mail, skickade det och drog även en kopia till kollegan. En stund senare går jag förbi kollegan, som säger: Oooh hårt mail. Men bra! Jag hade inte alls tänkt att det skulle vara speciellt hårt. Kanske mer sakligt. Men kollegan vidhöl att jo, visst var det en hård ton i mailet, men att det i denna situationen bara var bra.

Exemplet kanske inte är tydligt nog egentligen. För det har hänt så många gånger den senaste tiden, att jag känner hur andra tycker att jag är en riktig "tuffing" som styr och ställer utan att egentligen känna någon sympati. Och det är hemskt!

Jag funderar på om min självdiagnostiserade stress-höst-depression tar bort personligheter en efter en . Och börjar med min empati. Snälla, säg att det inte är så. Eller kan det vara så att jag måste byta jobb? Helst imorn? Det sista jag vill vara är en bulldozer som kör över både det ena och andra i min väg.

Imorn ska jag åka till Djurmo på kvällen, och där, i stugan i Dalarna, ska jag väl ändå kunna hålla mig i skinnet och vara så ljuv som mitt innersta jag egentligen är.

Me llamo Johanna, soy de Suecia.

Första lektionen på Medborgarskolans spanskakurs termin 2 A1 är avklarad. Svettig, rödflammig och lite väl skojfrisk mellan meningarna, presenterade jag mig för de andra. Det är fanken inte lätt att som vuxen och hämmad som jag är, visa sig så öppet för främmande människor. Fine, att lära sig korsordstillverkning eller svetsning, men att lära sig ett språk där allt utgår ifrån en själv, ens liv, och modet att prata utan att kunna det, är riktgt utmanande. I alla fall för mig.

Jag var väldigt nöjd när jag gick därifrån.

För att fira att jag varit så duktig som gett mig ut på detta mörka hav av okändhet, äter jag sushi och tar ett glas vin.

Nu väntar jag med spänning på hur det går för Henke och Mange imorn, på deras första lektion.

Heja oss alla, som går kurser! Det är ju världens bästa grej.

Längtan bort

Det är soligt i Hallunda. Mellan bågarna av höghus som formar stora S uppifrån står oranga träd. Och röda. Och några, fortfarande gröna. Dagen är i allmänhet bra och mötena på förmiddagen har lett till fortsatta projektidéer som vi alla tror på. Ikväll ska vi på Scenario för att se Dragana, imorn börjar min spanskakurs. Helgen ska spenderas i Djurmo. Lugn, ro, brasa, skrivande och umgänge med Petter, Marika och Henke. Allt är verkligen fint. Bra. Kan inte klaga på något. Men jag längtar ändå bort. Jag vill inte vara här mer nu. Jag vill sätta mig på ett plan och säga heeej heeeej, vi ses någon annan gång. Och sedan vill jag dimpa ner i Buenos Aires, göra något nytt och känna mig lite pirrig.

Min nya grej

Efter ett snack med Anna S i lördags har jag nu lagt om stil. Matstil. GI:n finns fortfarande som en grund. Det är bra att inte äta socker, vitt mjöl och potatis i mängder. Men förutom det lärde Anna mig princpen: Ät bara en portion och ät inte upp allt på tallriken. Så nu får jag äta lite mer generöst med vad. Däremot är det stenhårt med hur mycket. En portion väl komponerad med lite av varje är den nya stylen. Den ska ätas sakta, och för att underlätta det, läggs besticken ner under varje tuggtillfälle. Aldig ta om. Och helst- lämna lite. Och jo, det är synd om barnen i afrika när vi inte äter upp, så därför har man matlådan brevid sig och fördelar genast den överblivna maten till morgondagens lunch istället.

Vi får se hur mycket jag kommer att tacka Anna om två månader, när resultatet märks. Antingen blir det en fortsatt livsstil, eller blir det hard core GI igen. We´ll see.

Ooo ooo ooo yeah yeeaaahhh, weeeee...

Det är inte klokt. Babadadooodiiibaaaah. ooooh. Veronica Maggios senaste album Och vinnaren är.. är sjukt bra! Kanske för att jag är en sucker för sväng och soulröster. Och en stark motståndare till tuffhetsanledningar att inte tillåta vita människor göra soul, eller poppiga slingor vara värda att lyssnas på- bara för att det är för enkelt. Jag ÄLSKAR enkelt. Och jag älskar att folk gör som dom vill. Må alla som vill göra electrobaserad -, gitarr -, backtakt -, falsett -, upptempo -, framtakt -whatever-musik. Det är bara skönt. Befriande och kärleksfullt. Bara man menar vad man gör är allt mer än OK tycker jag. Så, nu ska jag fortsätta att sjunga allt jag kan till låtar som Stopp, Inget Kan Ändra På Det och Jajaja.

Melo och Veronica Maggio är mina svenska favoriter helt klart just nu.

lyxen fortsätter

lyxen fortsätter, originally uploaded by Klarajohanna.

Vi sitter i Zandra och Andres underbara lägenhet. Oj, oj vad vi har det bra. Vi har ätit risotto med blodriska, kyckling, blomkålssoppa och nu hallonsemifreddo.

Snark

Jaa, så är det helg igen. Och jag är sjukt trött. Skulle sluta lite tidigare, en timme i alla fall, för att njuta avsolen, och höstluften. Men jag är för trött. Så nu ligger jag här, med datorn på magen och längtar ut. För första gången, det är helt sjukt, ska vi i kväll hälsa på Zandra och Andres i den "nya" lyan. Spännande. Ska bara piggna till först.

Ödets ironi.

Jag och en polare kom igår in på uttrycket ödets ironi. Vad betyder det egentligen. Är ödet ironiskt? Och har då alltså ödet en egen kraft som gör att den kan spela oss ett spratt. Eller menas det att vi kan se det ironiska i hur livet blir, ödet har ingen kraft i sig, utan är en symbol på allt vi inte kan påverka. Hm. Jag är inte helt överens med mig själv, om vad jag tror.

underbart.

underbart., originally uploaded by Klarajohanna.

Vi är på middagen hos Mange och Johanna. Helt ljuvligt gott har det varit. Tre rätter, fantastiskt lyxiga. Med vin väl komponered till varje rätt. Oj oj. Jag har inte tom hjärna längre. Ärad vare maten, vinet och vänskapen..

jag är i ett tomrum

Jag inget att skriva. Frågan är om jag någonsin haft det. just nu känns det tomt, luftigt och svårdefinierat i hjärnan. Jag vet inte vad som står på. Därför skriver jag inget här. Det blir liksom bäst så. Ska på middag hos Johanna och Mange klockan sju. Kanske ger dom några uppslag. Föga troligt. Nä, jag skojar bara.

Happ. Well. OK. My jobb is done.

Thank. You. And. Good. Bye.

bröder

bröder, originally uploaded by Klarajohanna.

Vi repriserar middagen med mamma. Men utan mamma. Lille lillebror och Henke är med istället. Men det är lika gott med köttbullar och mos. Med massor av vitlök.

Den inre dansen

Veckans glädjepiller är absolut Familjen. Så fort jag känt mig lite nere så har jag satt lyssnat på Johan T Karlssons fantastiska skånska dialekt och energiska slingor. Ingen kan vara deppig, det är bara att dansa. Om än inombords. Mycket bra. Mycket mycket bra!

Puh

Kanske ska jag bara skita i allt som har med knähelvetet att göra. Jag har på riktigt ont hela tiden. Så fort jag går i en trappa eller springer fem steg till bussen ballar det ur. Helt. Bokstavligt. Men det visar sig att många just knäoperationer görs i onödan och plötsligt behöver jag inte har ångest över min feghet, som hela tiden gör att jag skjuter upp eventuellt ingrepp..

Barnhemmet

Är det någon som sett filmen Barnhemmet? Jag har en skräcklängtan att se den. Liksom vill, men vill verkligen inte. Fullkomligt idiotiskt, jag vet. Varför ska man se sådana filmer? Men å andra sidan är den ju nu gjord, och kanske värd att se just därför. Jag funderar och fundrerar. Jag är mörkräddast i stan, så med tanke på det är det uteslutet att jag ska se den. Fast. På bio. Bland många andra?

Nä, jag vet inte.

jag ser, det snöar.

Den enda kanalen av de vi får in på teven, som inte riktigt funkar är kanal 8. Är inte det typiskt? Där snöar det. Friskt. Jag ser Zlatan och de andra kämpa mot ungrare, halka i det blöta gräset och en och annat spelmissförstånd. I snö. Det är liksom tragikomiskt på något sätt, att jag kunde varit där. Men nu. Hemma. Funkar inte ens tevejäveln. Och ja, det är Kastås teve som återuppstått, så på det sättet ska jag vara glad. Men åttan, komigen nu. Sluta snöööaaaaaa!

Zlatan på tv:n

Olle har stegat in genom grinden och jag har fruktansvärt ont i halsen. Huvudet dunkar och kroppen vill helst ligga nerbäddad. Just nu skulle jag liksom Henke, Jakob och Jocke varit på Råsunda för att följa Sveriges match mot Ungern. Men jag kan inte, för jag måste vara inne och ta det lugnt. Jag hatar lugnt! I alla fall nu. Och får helt enkelt heja på Zlatan från soffan. Precis som vanligt.

Oooh vad jag längtar!

Jag skulle i princip ge vad som helst för att åka till Samos och hänga med Kaståsarna. Sol, vila, lugn, trivsamhet. Alltså ni fattar; jag skulle ge vad som helst.

Men ge det då, tänker ni, ge ett resebolag lite pengar köp en resa. Men ni fattar ju inte. Jag skulle inte ge vad som helst för att få åka dit. Men det ser så mycket mer betydelsefullt ut att skriva så.

Även om jag skulle bli svinsuperglad om någon gav mig en biljett, fixade ledigt åt mig, och skjutsade mig till Arlanda- så att jag sen kunde dra mot Samos. Det hade varit riktigt najs.

urk

Jag råkade ta mig en titt ner i tangentbordet. Alltså på nära håll. Blä. Inte så kul. Det är ett allmänt tangentbord där det sitter många olika människor varje dag. Känns inte så fräscht faktiskt. Ett råd är, om du sitter på en arbetsplats där datorerna är "allmäna", att inte kolla för noga hur det ser ut mellan tangenterna.
Här finns både det ena och det andra.

Lite tankar från jobbet

Det är verkligen höst idag. Regn, grått, dystert, trött och tungt. Det låter värre än vad det är så klart, men det är något sorgligt när det så uppenbart är slut på den ljusa årstiden.

Igår såg vi The dark knight, den är ju också rätt mörk. Uppmuntrande att i alla fall inte behöva slåss mor the Joker, Det hade jag inte pallat. Däremot gav filmen mig ett enormt sug efter att se ännu mer film, och om det är någon årstid som passar för det, så är det hösten.

Så på det hela taget ligger regnet, kylan och det gråa bra i tiden. När allt kommer omkring.

När teven dör

När teven dör, originally uploaded by Klarajohanna.

Henke och jag har inte haft någon egen teve på kanske tre år. Vi har haft det förtroliga uppdraget att ta hand om Hanna och Lars gamla. Vi har haft en fin relation, den lilla plastburken och vi. Tills igår. Jag var på middag hos Venke, när vår vän plötsligt ger upp. Inte tillfälligt. Utan för alltid. I alla fall så är bilden svart, hur vi än gör. Ljudet är fortfarande ok. Imorn ska vi berätta för Kastås. Det kommer att bli tufft. Det lär inte bli några presenter från Samos direkt (de ska dit på söndag). Och jag får väl skippa Idol i år och läsa en bok istället.

Kebab med sallad

Härom veckan åt jag kebab med sallad i Hallunda. Det var så jävla gott. Så nu längtar jag efter det hela tiden. Det är inte så SATC direkt. Men gott. Kebab, vitlökssås, starksås och sallad. Oj oj. Det får nog bli det till lunch idag.

Olle vägrar motas i grind.

Efter lugn-hektisk helg med mamma på besök, diverse underbart trevliga middagar, promenader, Junibacken, fikor etc, smyger sig förkylningen på. Jag är väldigt nöjd över att ha lurat den så här länge, så kanske ska jag bara låta den komma nu. Får se. Det känns svårt att mota bort den igen, fanken.