veckans upptäckt:

Dundergeniet Liselotte Watkins blogg.

Leopoldinas dream

På fyra dagar kom den orimligt snabba leveransen från den gamla bokhandeln i New York. På fyra dagar hade jag den fina lilla boken av Silvina Ocampo, som jag direkt kastade mig över. Eftersom min spanska är undermålig är det på engelska jag får uppleva den argentinska lillasyster Ocampos poetiska språk. Vi får väl se vad jag tycker när jag är klar.
Återkommer då.

ps. och visst är det häpnadsväckande hur snabbt det gick att få den? ds.

Spaning

Det har varit en underbar helg. Lite av allt har den innehållit och jag känner mig mer än redo att ta tag i allt som kommande vecka innebär. Hela eftermiddagen, efter att Zlatan visat att han är den bäste, har jag lyssnat igenom gamla Spanarna-program (P1), och jag älskar det.

Det är så himla fantastiskt att det finns ett så avslappnat och fint program. Inte för att alla spaningar är så mycket att ha, men jag går liksom runt och spånar vidare, tappar tråden i vad de på radion snackar om, kommer tillbaka efter en egen liten tankesväng och så har plötsligt tre timmar gått. Och jag har tänkt på saker som jag förmodligen inte hade ens vidrört denna eftermiddag.

Balkongen

Den blommar nu igen. Den vackra Kamelia. En rosa stor blomma och en mindre, men ändå ganska stor krämfärgad med två små rosa streck. Vackert så att det förslår.
Och som en liten överraskning står även tomatplantan i blom, så förhoppningsvis blir det skörd om några månader.

Vad händer?

Jag är i den kanske konstigaste perioden i mitt liv. Eller jag minns i alla fall inte att jag mått så här tidigare. Liksom pendlande mellan livslust och eufori, med inspiration och en härlig känsla av att jag kan klara allt, och så plötsligt tomhet, energilöshet och lust att gå och lägga mig och sova i några dygn på raken.

människokärlek

Allra allra oftast är människor så fantastiska. Unika, fina, roliga, spännande, nyfikna, tänkande, öppna, generösa och livsbejakande. Det finns ingenting som min puls ökar så av, som just alla människor. Alla som jag får hänga med, lyssna på, lära känna. Jag kan knappt förstå hur fina alla kan vara, hur min mage blir varm och pirrig så fort jag tänker på dom.
Och det finns inga "men" här heller.
Det är liksom ren pur kärlek.

4:48*

Vaknade klockan 04.40 imorse och kunde inte sova. Försökte med att läsa, gjorde det i tjugo minuter, blev lite trött, la ifrån mig boken. Vände och vred lite på mig. Blundade. Andades. Började tänka på massa saker. Ni vet som man gör vid en viss tid på dygnet. Usch. Hatar det där. Så istället för att fördjupa mig i min egen gryningsångest, gick jag upp och såg solen stiga över hustaken. Nu är klockan halv åtta och det känns som att det är lunchdags när som.

*tid refererad till Sarah Kanes Psykos 4:48

Kontoret

Det är inte så svårt att gilla jobb, fix och trix när man kan flytta ut på balkongen. Just nu är det perfekt värme i Buenos Aires. Strax under trettio grader, varken för varmt eller kallt.
Lagom helt enkelt, vilket ju passar en svenne som jag.

Oerhört bra!

Förra veckan läste jag Bengt Ohlssons prisbelönta roman Gregorius. OJ och verkligen oj, vad jag tycker om den. Fantastisk, och jag rekommenderar alla som gillar späckat, poetiskt språk och sagolikt vackra livsbetraktelser att läsa den.

Bling bling

Det är, eller i alla fall känns, galet när det är mellan tjugofem och trettio grader i luften och affärerna är överösta med tomtar, vitsprayade granar, renar, kulörta lyktor i mängder, tomteskägg och snöspray på flaska. Precis som hemma, fast mer amerikanskt.

Ska vi alltså även här ställa oss frågan: Ska vi ha julgran i år, eller ska vi nöja oss med en liten jul-en?
Nä, inte tror jag.
Eller?

Senaste fyndet

Igår kom Henke hem med en ny blomma. En ännu inte utslagen Laurel Rosa. Vad den heter på svenska vet jag inte. Jag har sökt på allehanda sidor vad den kan kallas och hur den ska tas omhand, men jag hittar ingenting. Inte heller på spanskspråkiga sidor. Jag hittar däremot bilder i massor på google. Så finns, det gör den.

Det jag har fått fram är att den tillhör Lagerträdsfamiljen (Laurus nobilis L.), men det är allt.

Ny härlig bekantskap

Läste för en månad sedan om Silvina och Victoria Ocampo. Victoria var sin tids (1890-1979) litterära first lady i Sydamerika. Hon startade och var ansvarig utgivare av den största litteraturtidskriften - Sur, skrev egna romaner och noveller, samtidigt som hon var en knivskarp och aktad recensent. Hon var också den första kvinnan som blev invald i Akademien för spanska språket. Lillasyster Silvina, inte riktigt lika känd, men precis som syrran; författare, dramatiker, åsiktsmaskin och hyllad trendsetter.

Jag älskar att hitta nya personer som säkert är kända för alla andra, men som jag av någon anledning missat. Jag ska genast leta reda på vad som finns översatt till engelska och i helgen ska vi till Mar de las Pampas, där de rika systrarna råkar ha haft sitt sommarboende. Lätt att vi ska svänga in där och ta oss en titt!


Victoria och Silvina Ocampo

Lånad tid

Datorn har dött lite titt som tätt den senaste tiden. Ni vet som när en tv trillar av pinn. En miniexplosion på skärmen, sen svart, tyst och stilla. Igår startade den inte alls, och jag panikade totalt. Inte så konstigt kanske. Jag har på mitt allra mognaste sätt vägrat att spara alla dokument på den externa hårddisken, som Henke har tjatat om, jag vet inte hur många gånger.

Idag startade den i alla fall, och jag ska så fort jag får den rätta känslan, spara allt precis som man ska. Så som Henke säger att man ska.

Imorn har jag garanterat den rätta känslan.

Domedagsfeeling

Det började i lördagsmorse. Och så har det hållit på. Blixtar och dunder. Regn i omåttliga mängder och svart himmel rakt igenom. Imorn ska det visst fortsätta.
Vad händer?