Trevliga Toronto.

Sitter nu pa hostelet i Toronto efter att ha varit har i tva natter. Toronto har verkligen och antligen gett oss en schysst bild av Kanada, nagot vi var oroliga over att vi inte skulle fa. Men, fanken vilken skon kansla vi fick direkt vi kom hit konkande pa vara ryggor. Sa klart var Jo tveksam till en borjan, men Henke stred pa och har nu fatt bade sig sjalv och tjurhuvudet Johanna riktigt positivt om inte rent av javligt positivt installd till denna, Mats Sundins hemstad.

Sa klart kanns det bittert att lamna lyx och flard i Ottawa, men vi har fatt ett rum dar bara vi bor pa hostelet, sa det blir inga 'NY-smyga in och vara jattejattetysta-och knappt vaga ga pa toa och inte kunna tanda lampan for att nagon av de andra fyra som sover dar kan vakna-kansla, vilket forstass ar skont. Anledningen till att vi bodde i residens ala ambassador i Ottawa ar att Henkes familj ar valdigt goda vanner med den svenska ambassadoren och hennes familj (henke, nu vet du).

Ja, ja, i Toronto har vi sett hockey pa tv, med bade Forsberg och Sundin pa plan, har gatt gate upp och gate ner i sol i nacken och sol i fejjan (beroende pa vilket hall vi gick). Sovit i park, kopt tva skvaller tidningar (Johanna har blivit besatt!), atit varldens godaste korvar, stott pa en tomte pa gatan flera ganger, Jo hart druckit rose'vin i solen (tog en bild for Venkes skull) och promenerat langs hamnen. De bygger om The royal Ontario museum, och pa skisserna och aven om man ser hur de nu bygger, verkar det bli valdigt futuristiskt med sinnessjuka kontraster mellan olika stilar. Spannande. Imorn drar vi pa en tolv timmar lang Greyhoundbuss-tripp till Chicago. Ska bli kul.

Mary, klam ut ungen nu! Nasta gang vi kollar bloggen ska det vara bild och fodelsestatistik over barnet, ok? Lycka till forresten :)

Bilder om man ar intresserad finns har.

Ps. ni som gillar henkes krull, ta fram gravolen, for lockarna ar borta och huvudet rakat. Fast han ar snygg som fa. Ds

hockey hockey hockey hockey och så lite natur.

Vi befinner oss i den svenska ambassadörens residens i Kanadas huvudstad Ottawa. Huset är i engelsk stil tre våningar, egen kock, chaufför, hembiträde och en enorm trädgård. Vi har typ en egen våning, eget badrum och bjuds på "restauranglagad" mat mest hela tiden. Lyx! Har hunnit med Montreal sedan sist också. En betydligt trevligare stad än Ottawa som egentligen bara är maktcentrum och ingen "hänga och ha det bra"-stad.

Imorn drar vi till Toronto. Greyhoundbus, igen. Kanada är ett konstigt land.. Hockey är religion. På riktigt. Alla pratar hockey, bryr sig mest om hockey, lever för hockey och har hockey som enda gemensamma nämnare som kanadensiska medborgare (nästan). Det roliga är att de nu låtsas som att OS aldig existerade i år. Så viktigt är det att va bra i hockey. Svenskar är så klart poppis när man snackar kanadensisk hockey med Sundin, Alfredsson och Salming.

OM man vill skriva sms, är det Henkes mobil man ska skicka till, Jos funkar inte.

Det finns lite bilder här. Bl a. på vårt härliga besök på CBGB´s, där vi såg Ane Brun. En fantastisk konsert!

Montreal

Hej igen. Nu ar vi pa ett hotell (ja ett hotell!!) i Montreal. Vi tyckte vi var varda ett tvamans/kvinnas-boende efter de tio dagarna i NY, hittade ett billigt billigt hotell har och slog till. Vi sag basket i tisdags live pa Madison Square Garden, sa henke har verkligen fatt sitt under denna resan. Vi har kollat pa basket varje kvall, for det ar college-best-of-nagaonting pa tv alla timmar om dygnet typ. jag har alltsa en del att ta in pa resten av resan ;)

Resrutten ar typ: 24 mars Ottawa, 28 mars Toronto, 31 mars Chicago, 4 april San Fransisco, 11 april Los Angeles, 18 april Santiago, 25 april buss till Buenos Aires, 15 juni ca buss fran BA mot Brasilen och aker hem till Stockholm den 19 juli.

Detta ar en ungefarlig plan, sa ni som tanker aka och ovveraska oss- maila kolla innan..

Bilder och mer detaljer kommer imorn eller overmorgon, da vi ar i Ottawa.

Ha det fiiint!

Halla NY har ar vi!

Hi hi, va roligt det blir utan prickar. Nu ar vi i alla fall har, pa forsta anhalten och det ar ju precis som alla sager. NY ar fantastiskt sagolikt. Vi ar upp over oronen foralskade, framfor allt i stadsdelen vi bor i och de runt omkring, Greenwich village och East village (bor vi i). Vi lever ett bra men sparsamt liv, gar en hel del, dricker en hel del kaffe, sitter en hel del och laser i parker, aker en hel del tub, ser en hel del sevardheter, ser en hel del basket och dricker en hel del billig ol. Ol.. later som tva tredjedels man. Eller nagot (Ola). Har gjort Harlem, Staten Island, och imorn ska vi till Bronx. Hoppas att alla mar mycket fint och att ni pa tre dagar lyckats fa snon smalt. Vi har forresten typ t-shirt vader pa dagarna. He he.

Nu ar det basket-time strax.

Aterkommer snart!!

obs. vi bor med fyra framlingar pa en area av ca 12 kvm. Halvkul. :(

Oj oj oj.

Hatten av för Kim.

You go giiiiiiiiiirl!

Ena foten i raggsockan, andra i konstvärlden.

När slasket, den råa luften och livsviljan sätter käppar i hjulet för ens intellektuella behov finns det andra sätt att numera njuta av musik, film och konst, än att ta sig från soffan hemmavid. Portable gallery är galleriet som visar flera typer av konst, installationer och musik, du kan själv med hjälp av musen smyga omkring, titta närmare på, analysera, och nästan känna på allt i det tredimensionella rum som sidan erbjuder.

Och det bästa av allt är att det är fritt för vem som helst att bidra till utställningen. Fantastiskt!

Helt jävla bedårande.

Vill rekommendera alla att se Capote. Filmen om novellisten och författaren Truman Capote som bland annat blev känd för att ha skrivit BREAKFAST AT TIFFANY'S som sedan blev film med Audrie Hepburn i en av rollerna. I rollen som Capote ser vi en helt jävla bedårande Philip Seymour Hoffman Capote var också den som introducerade genren dokumentär-romanen för världen, med sin beskrivning av mordet på en hel familj i Kansas 1959. Boken kom att heta In cold blood, och den tog sex år att skriva. Truman Capote träffade också Marilyn Monroe flera gånger under sitt liv, från vilka tillfällen han inspirerades till att göra boken Marilyn Monroe: Photographs 1945-1962 by Truman Capote.

DM på simlish

Typiskt att man måste lära sig simlish nu också, för att hänga med. Men vad gör man inte för Dave?

Hipp Hipp hurra!!

Grattis bästa mamman på 51-årsdagen!

Stackars utarbetade militär.

I Karlskrona är nästan alla sprickfärdiga av stolthet över att få en deltävling i melodifestivalen hos sig. På den nya arenan till på köpet. Karlskrona är dock en gammal militärstad, där kultur, underhållning och publikevenemang hör till sällsyntheten (om vi inte snackar hockey eller handboll). Därför försöker nu militären ( som inte är sprickfärdiga av stolthet)i Karlskrona slippa köra artisterna som i helgen ska vara med i melodivfestivalen, från flygplatsen, som de blivit tillfrågade om. Det kan ju förstöra bilden av att Karlskrona är under konstant belägring av argsinta ryssar som kommer i u-båt. Det kan ju också bidra till några färre ligg för befälen, eller lumparna, eller majorerna eller.. när de inte kan skryta med att de dagarna i ända går med laddade k-pistar längs gator och torg, för att rädda kvinnor och barn från alla terrorister som kan anfalla. Nä, på Statt, håller inte fjolleriuppgifter som att köra Lena Ph i en terrängjeep i kombatstil för att få titta under kjolen, det kräver mer svett, mer blod och framför allt mer manligt testosteron. Tror militären alltså.

Den sanna kärleken.

Depeche mode är världens bästa band. Punkt. Jakob skrev så här till Amie från konserten: Jag är ledsen Amie, men jag älskar David Gahan. Jag tycker inte synd om Amie. Men jag älskar David Gahan. För att kolla på bilder, checka in Henkes blogg.

Mållös.

Jag är ledig nu. Helt och hållet ledig. dagarna som gått sedan helgen har varit de mest omtumlande i mitt liv. I går nådde jag kulmen. Jag och Henke skulle på basket trodde jag. Plötsligt knackar det på dörren och glittrande och glada stod där flera Pluralister och log. "På med din finaste kläning, för nu ska vi ut och dansa!" Jag tittade på Emma mycket skeptisk. "Fast jag ska på basket..". Well, en halvtimme senare sitter vi ( jag, Emma, Annaklara, Magnus, Jonas, Linn, lollo, Jens och Jenny) på Oxid bar, med vin och tapas. Jag var fortfarande i någon slags chocktillstånd och kommer faktiskt knappt ihåg vad som hände. Av alla kära, underbara, fina, kärleksfula och begåvade vänner/PLuralister fick jag sedan en bok. En fucking magisk bok, stor, tung, svart. Fylld med mer kärlek jag någonsin fått i hela mitt liv. På varje cm, har Pluralmedlemmar skrivit hälsningar, skickat bilder, minnen, musik, filmer som allt handlade om.... mig. Och så klart PLural. Jag har inte tagit någon bild på den än, för jag är fortfarande lite rädd för den, men kanske kan ni som vill få titta i den när ni hälsar på.

För er som var med behöver jag inte förklara vad jag känner, eftersom jag förmodligen var lika öppen som boken jag fick. Ni andra som lagt ner så mycket tid och kärlek- mållöshet är ordet. Jag är aldrig mållös. Men nu. Det är det finaste jag någonsin fått, och förmodligen det finaste jag någonsin kommer att få. Kanske kan någon lägga upp bilder på mitt tårfylda ansikte på etinget, så ni får se..

För att inte gräva ner mig i en nostalgigrop kommer lite bilder från kvälen innan, då Christoph hade fest på AG..



Och för att verkligen bli på humör ska jag nu lyssna in mig på Depeche Mode- för ikväll är det konsert damnit!!! Weeeee, weeeeeeee!