Tv!

Det var länge sedan vi hade tv, och nu, när vi har det, är det så mycket bra att det liksom inte går att sluta kolla. Serie efter serie, film efter film, dagarna i ända. Ikväll får det helt enkelt bli tv för hela slanten. Men nu: Gretas!

Underbart cool mexikanska

Senaste albumet Mediocre

Den som inte vet vem Ximena Sariñana är bör genast ge henne en chans. Jag tycker att hennes musik är en underbar blandning av singer/songwriter/electro/pop/bossa/soul/tango beroende på vilken låt man lyssnar på. Att hon sjunger på spanska gör det också fantastiskt härligt att lyssna till, även om man inte förstår alla ord. Min favvolåt just nu är Normal tror jag. Men det ändras väl om en minut eller två.

Lägenheter

Det är inte lätt, det här med köp av lägenheter. Vi är på gränsen till genombrott i affärer när de plötsligt, känns opålitliga. Som nu när vi tar in en tredje part för att kolla så att kontrakt och dokument om fastigheten ser bra ut, det tar tid, men är lätt värt det.

Orkar egentligen inte älta det mer än jag gör dagarna i ända. Men vafan, lite ska ni ju får lida med mig i alla fall.

I övrigt kan ni kolla vad vi gör och hur det är här i Buenos Aires på www.bromansiba.nu.

MÅSTE LÄSAS!

Oerhört viktig artikel

Sommarlängtan

Jag måste erkänna att jag vissa stunder längtar efter solvarm strand, havsbris och doft av solskyddsfaktor: hög.
Så jag satte mig för att njuta av minnen av stunder då det varit just så. Det är trots allt två månader tills vi får sommar här i Sydamerika.
Hittade den här, tagen för tre år sedan i Rio de Janeiro.
Den visar precis känslan jag längtar efter. In i minsta lilla millimeter.

Sådana som förändrar

I senaste numret av Vanity Fair listar Melanie Berliet de tolv nordamerikanska kvinnor hon tycker har förändrat vår syn på sexualitet genom tiderna. Intressant läsning, även om jag skulle vilja peta in både den ena och den andra på den listan, fast de flesta skulle då inte vara amerikaner.

Nu ska vi strax laga oxfilé, bakad potatis med rosmarin och vitlöksvärmda cocktailtomater. Efter vi käkat, babblat och bubblat, ska vi till ett av mina favoritställen i Buenos Aires. Lite hemligt. Men ändå öppet för alla.
Vi ses i natten!

Dagens teaser

Så fort jag tänker på att jag har Tim Burtons version av Alice i underlandet att se fram emot, blir jag galet glad. Bara att se bilderna, ger mig gåshud.
Åh, kan det inte bli den 10 februari 2010 nu!

Bubblor, vin, lavendeldoft och cello

Det kan verka som en pretentiös klyscha. Men jag rekommenderar er ändå att prova. Om ni inte redan gjort det, vill säga. Här kommer den, min nya dagliga rutin av lyx.

Hett bubbelbad

Ljus med lavendeldoft

Kallt vitt vin/vatten

Bachs Cellosvit 1-6


Luta dig tillbaka, blunda, andas och njut.

För härliga kvällar

Inget kan få igång kvällsenergin som ljuva röster, blås och bra beats. Precis när det kändes lite tunt på olyssnad just musik i den genren, dök Maxwells BLACKsummers'Night upp härom dagen. Nu har jag lyssnat igenom ett par gånger och jag gillar det verkligen. Det är inte det bästa eller mest innovativa jag hört, bara precis så tryggt, snyggt och säkert som behövs när humöret behöver en liten, men välplacerad boost. Jag är mycket glad att plattan kom nu, så att jag kan möta våren med den i lurarna, ur högtalarna och på hjärnan, på väg ut i den ljumma natten.

Woken i mitt hjärta!

Ja, sannerligen. Vad vore livet utan en bra wokpanna? Jag är fullkomligt förälskad i vår nya lilla goding. Inte en dag sedan i fredags har gått utan att vi använt den till att tillreda de mest utsökta av rätter. Som idag till exempel; vitkål, morot, brytböna, oxfilé, chili, vitlök och soja. Hur gott låter inte det? Och JA! det var det.

Imorn, om mötet med ambassaden går bra, ska jag fira med att köpa en billig fonduegryta om jag hittar. Men bara om jag hittar. Och bara om den är billig. Som bekant har jag inget jobb och därmed ingen inkomst. Men om den är billig. Då kanske. För det är ju så nyttigt också! Både med wok och fondue.

Adam Sandler

Jag har alltid varit svag för Adam Sandler. Oskyldiga filmer som är mer eller mindre roliga, charmiga och framför allt godhjärtade. När PT Andersons film Punch drunk love kom, blev jag lite förbryllad eftersom Anderson är en av mina absoluta favoritregissörer, och Sandler inte är, eller kanske heller aldrig har velat vara i, samma liga. Filmen är fantastiskt bra tycker jag och Sandler gör ett mycket bra jobb.

På de många nordamerikanska kanaler vi har tillgång till nu, visas otaliga Happy Madison-produktioner (Sandlers produktionsbolag), filmer där Sandler "bara" är skådis, Saturday night live-repriser och intervjuer, och jag är mer säker än någonsin, på att om jag var skådis, filmmanusförfattare eller regissör skulle jag göra allt för att få jobba med honom. Fanken, bara det att han jobbar med nästan enbart gamla polare som John Torturro, gör det härligt.

Ja ja, nu är jag inte i branchen, men ni som är, lycka till och ha det så kul!

ps. om jag minns rätt har jag haft ett beundrarinlägg tidigare om Sandler för den som orkar kolla upp ds.

Bilar som gör mig glad

Jag har inga direkta laster i livet. Det känns så klart skönt och fritt på alla sätt. Men så är det de där semibehoven som jag ändå tillfredsställer kontinuerligt, oavsett var jag är. Ett av dom är magasin. Tidningar med blanka omslag och 70% reklam för dyra märkesprylar/kläder.

Nu har jag hittat två nya godingar som blanka, tjocka, skvallrande härliga finns att köpa här i Argentina (och säkert på andra ställen också) en gång i månaden.
Jag har inte hunnit kritiskt granska dom ännu, eftersom jag bara hunnit kolla in två nummer, men det är roligt i alla fall att de har bil och motorscykel/vespa-avsnitt båda två, som jag aldrig har sett i svenska eller amerikanska så kallade livsstilsmagasin för kvinnor. Känns bra.

Lyagalenskap

Nu är vi där igen. I köpa-lya-tider. Allt är annorlunda, men ändå detsamma på något sätt. Vi har kollat på fem tror jag i dag, och jag vill ha en. Men jag inser att vi måste kolla på fler. Det får bli imorn. Mer om det kan man läsa på http://bromansiba.nu
Svinisen, som vi kallar svininfluensan beräknas stanna i två veckor till. Än så länge har den skördat 200 dödsoffer i Buenos Aires. Men vi tar det chill. Vi tvättar händerna och undviker inomhusplatser som är fyllda med folk. Jag måste också berätta.. eftersom det är en så in i helvete viktig och framför allt intressant sak att veta för andra än mig, att jag har blivit badgalen. Jag badar minst en gång om dagen, med badskum coh aromaljus som doftar lavemdel. Fatta vad lyxigt. Men så tänker jag varje gång jag tappar upp vattnet på vad Lars säger, på hur torr min hud kommer att bli, men sen tänker jag: Ahvafan! och plumsar i. Allt Lars säger kan ju inte klokt. Även om mycket är det.

Nu när jag tänker på det ska jag nog ta mig ett dopp. Innan Hannah kommer och dricker vin, och tills vi ska ut och käka.

Tack Jessica förresten!

Glömde tacka Jes, för boken jag nyss rekommenderade. Nu är det din tur att använda vad du fick av mig, så att vi kan skypa med kamera. Ok? Vi vill ju se hur du uppfostrar våra gudbarn.

Att lära sig själv att leva

Nu är jag alldeles strax klar med Att lära sig själv att leva, som är en samling av Joan Didions mest minnesvärda texter enligt Jan Gradvall. Jag har bara läst en bok tidigare av Didion (Ett år av magiskt tänkande), som jag älskade mycket, så om det är hennes mest just minnesvärda texter som finns i boken, kan jag inte riktigt skriva under, men nog väl, kan jag hålla med om att de är mycket fina, bra och tänkvärda. Om man är det minsta intresserad av 60 och 70-talet och USA, så är detta en bok att läsa. Om man är sugen på att höra en oethört smart och modig människa berätta om händelser och insikter på den tiden i den delen av världen- då är det inte bara en bok att läsa, den måste läsas NU!

Spagetti, basilika och parmesan

Jag tror att jag skulle kunna äta ovanstående ingredienser tillsammans hur många dagar i veckan som helst. Lätt!

OK; Nu ska det skrivas.

Efter att äntligen ha fått träffa Katrin som jag bara lärt känna mail och facebook-ledes har jag lyckats slita mig själv ifrån Plaza serrano, solen, kaffet, mackorna och Hannah, Henke och Katrin. Jag ska nämligen skriva. Jag har kännt nästan som en tryckande blandning av krav och längtan att få sätta igång, så jag tackade glatt, eller halvglatt för mig gick. Nu kokar pastan, Nina Simone sjunger om frihet och uppenbarligen har ajg inte satt igång att skriva ännu.

Jag har små skrattretande saker för mig innan jag kan få ro. Så har det varit hela tiden. Allt måste liksom vara precis som jag vill ha det. Sjukt. Och jävligt iriterande. Men nu är jag nästan redo. Ska bara hitta något att sitta på, som gör att jag kommer upp lite, för bordet är för högt för att det ska kännas bra. Sara, om du läser det här, visst är det bra tänkt? ergonomiskt och så menar jag.

Ok, nu kör jag.

neurotica

Jag borde platsa bra i en Woody Allen-film. Jag skulle kunna vara den neurotiska kvinnan som alltid figurerar vid sidan av den ännu mer neurotiska Allen.

Det här med svininfluensan gör mig galen. Jag tror att jag ska dö hela tiden. Det är ju folk som har dött. Två studenter på universiteter till exempel. Däremot sägs det att de inte gick till läkare när de hade över 40 graders feber, och att bara man kommer till läkare så ska man vara någorunda säker. Men ändå. Överallt i hela stan är folk uppe i svinisen. Så fort man sätter på teven, slår upp tidningen. Hannah är på banken just nu, och där släpper de bara in en viss mängd åt gången. För att minimera risken att folk ska stå på varandra och smittas. De har gått ut i de stora tidningarna och sagt att om man inte måste, ska man inte åka buss, hänga på stora restauranger, biografer, konserter diskon och att man ska tvätta hånderna ofta och noga. Vi gör allt de säger.
Henke tycker att jag ska chilla ner, och att vi nog ska överleva det här med. Men han är i och för sig van. Jag tror att jag ska få allt som går att få. Och så gråter jag lite över det, han tröstar och sen är det bra. En stund i alla fall.
Jag var övertygad att jag skulle få fågelinfluensan också för några år sedan. Vi får väl se hur det går nu.

Det är i alla fall fantastiskt att ha Hannah här. Vi har två dagar i rad gått ungefär en och en halv timmes promenad på morgonen. Det ska bli en grej vi gör har vi bestämt. Vi går runt ett zoo som är ganska stort, och genom gallren ser vi giraffer och bisonoxar (ha ha, ni som känner mig vet att jag inte har en jävla aning om vad det är för oxar, eller om det ens är oxar, men om det finns något som heter så, så kan det vara det) Vi hoppas att vi och våra då välformade kroppar om några månader ska vara redo att springa i små sommarkläder, bikinis och så. Kanske det hjälper i alla fall promenaderna lite. Även det är en fråga vi får svar på längre fram.

Det är så spännande, livet. Ska man få svininfluensan? Ska man bli smal?

Nu ska jag kolla upp fonder för att kunna ta hit ett och annat svenskt band i höst. Och en och annan teaterakt.

Hasta luego!

Hannah är här!

Solen strålar, det är 18 grader, livet leker och Hannah har kommit till stan! Åh va härligt allt känns. Skit i influensan.
Och en annan bra sak är att tv:n nu funkar. med massor av finfina kanaler, såsom Warner channel, Cine canal, Fox Tv, TNT, Warner cinema, Sony channel, Universal channel E!Tv etc. Weeeeeeee!

Ikväll ska vi ha lite vinprovning hos oss Ver, Krille, Hannah, Henke och jag, innan vi går till las Cabras och käkar. Kanske kommer restaurangerna att stänga ett par dagar om virus A kommer att fortsätta spridas, men än så länge är allt som vanligt.

Och vad är det för namn egentligen?

S-V-I-N-I-N-F-L-U-E-N-S-A-N. Kan den i alla fall inte heta den Bitterljuva förkylningsdöden, eller något annat romantiskt?

Svininfluensan intar vardagslivet

ok. Ingen bra dag för Johanna "hypo nr 1" Broman. Svininfluensan intar landet, staden och stadsdelen. Folk dör, unga som gamla, vanliga som ovanliga. Och mitt i allt står jag. Folk får extra ledigt från sina jobb för att stanna hemma och minimera riskerna för smitta. Är det inte sjukt sjukt obehagligt? Vi har köpt alkogel att smörja händerna med. Men jag tänker fan inte ta på ngn himla mask, om någon nu skulle tro det. Hellre får jag skiten. Alltså ärligt. Folk har sina tandläkarmunskydd på sig vart man än kommer, men jag känner att det är under min värdighet. Jag får väl få den då, svininfluensan och kola vippen och bli en i statistiken. Än sen.

Punkigt sagt va? Jag vet. Det är mitt nya jag.
The punkrockermotherfuckerdontgiveashitabout-
theswinefluehellnokindofgirl.

Men tänk om. Hade det inte varit förjävla typiskt. Åker hit för att för verkliga en dröm, och dör på kuppen. Jag hoppas att svenska ambassaden hör av sig om det blir riktigt jävla allvarligt, och säger att de tycker att vi ska åka hem. Alltså, jag hoppas ju inte det, men jag menar OM det blir värre, kan de ju i alla fall slå en pling eller två. Typ så.

Jaha. det var mest det. Usch. Fy fan.