Ett annat kafé

Ni kanske har tröttnat på mitt ansikte. Inte så konstigt. Jag har inte med mig överföringssladden till kameran och datorn, det är det. Så för att bevisa att jag lever får ni en bild på mig. Uteserveringen på Cheese factory of Silver Lake.

frukost.

Klockan är 07.24 och jag har gått över vägen från hotellet och tar mig en latte och en bagel på kedjan Coffee bean & Tea Leaf. Fantastiskt kaffe. Verkligen. Och shit, haha, jag är ett skämt, men har roligt åt mig själv i min ensamhet. Bordet bredvid huseras av ett par i fyrtioårsåldern som diskuterar om de ska fira St Valentines day eller inte. Mycket roligt.

Ja, jag väntar in mina svenska polare som jag jobbar med, så får vi se vad planen är för idag.

American Airlines

Jag vet inte vad jag hade för bild av American Airlines, men den var i alla fall en bättre, lite lyxigare. Men nä, bolaget är sunkigt och helt utan ens gammal hederlig flygbolagsmat. Det ni ser är min frukost. Som jag dessutom fick betala för. En kopp med varmt vatten, som jag skulle hälla över chokladgrötpulvret och blanda om, och en yohurt med "jordgubbssmak" som bara smakade kemikalier. Detta kom i den lilla lådan som hette Breakfast box.

Sunkigt va?

Som lite vårpepp?

Jag har som jag redan tjatat kanske lite för mycket om, börjat gymma. Jag har också registrerat mig på gratissajten Fun Beat, där man skirver in mål och träning och på så sätt kan hålla koll på sig själv och bli taggad av att se svart på vitt att man faktiskt rör på sig. Man kan registrera promenader till affären om man vill, och inte bara jogging eller Friskispass.
Eftersom jag bara har två kompisar som också är registrerade på sajten skulle jag bli superglad om fler gjorde det. Då kan vi liksom hetsa varandra. Och lite hets är väl precis vad som behövs 2010?

LA, I´m ready

Jag börjar bli rätt klar i packtänket inför min LA-tripp. På söndag bär det av. Kommer hem efter en vecka. Ska bli oerhört kul och arbetsamt. Ändå ett rätt bra jobbuppdrag, om jag får säga det själv.

Livet alltså

Det är konstigt hur man kan bli deppig när man har allt. Jag fattar inte det. Jag är inte heller deprimerad på det "riktiga" sättet, utan känner mig mer.. deppig. På det där vanliga sättet. Hur som helst vet jag inte om det är ett tecken på att jag har det för bra som jag har det, om jag saknar något som jag borde skaffa, och jag tänker då inte på matriella ting, eller om jag kanske lider av någon psykisk störning av något slag.

Jag funderar på om det är utmaning jag saknar, eller kanske ett jobb på riktigt, eller som Henke tror; att känna mig betydelsefull. Och han har säkert rätt. Han brukar ha det. Kanske är det så att jag gått och blivit stursk, en viktig-Petter som vill känna att jag gör nytta, vet mycket om i alla fall något, och som folk kan komma och fråga om saker och ting. Som jag hade det på jobbet innan. Det före detta.

jaja, det är patetiskt och fruktansvärt att ens klaga.

Så nu är det slut med det.

Så.

Äntligen!

Johannes Anyuru är en av de allra allra bästa jag vet. Hans poesi, hans sätt att framföra den, magin i att läsa den på vindlande och romantiska vägar mot bestämda åsikter och hårda sanningar. Jag är så himla glad att han är nominerad! Och snart kommer en pjäs också!

Ingen svettas som jag

Och jag menar det verkligen. Ingen svettas som jag. Efter en timme på gymmet är jag så fullkomligt slutkörd och dyngsur att till och med jag själv är förvånad. Nog för att det är varmt här, och nog för att AC:n på gymmet inte är av allra senaste modell, men så här. Ska det vara så? Dropparna slår varandra i storlek och resväg längs panna, ner på kinden och dropp till axeln.

Som ett regn av salt envishet och surt förvärvade gymkortspengar.

Marilynfynden

I lördags hittade jag tre stycken oerhört välbevarade Life-tidningar från -58, -60 och -61 med bilder och intervjuer med Marilyn som jag vet är ganska eftertraktade. Jag är superlycklig och väldigt stolt. Loppismannen som sålde dom, hade en hook på James Dean, och förstod precis vad jag menade när jag pratade om Marilyn, därför fick jag de tre tidningarna väldigt mycket billigare än vad de egentligen kostade. Gud vad glad jag var när vi sedan beställde ljuvlig ingefära- och myntalemonad på det lilla tågkaféet. En strålande eftermiddag.

Som en lampa

En kväll förra veckan på Krille och Veros terrass fick vi äran att njuta av den starkast skinande månen jag skådat. Stor rund och under en stund oerhört nära hustaken i området Palermo Nuevo, i alla fall visuellt ifrån där vi satt. Magiskt.

Klokhetsleverans låter pling

Chattar just nu med Zandra och känner sådan otrolig värme och glädje över att hon dök upp just nu. Så klok, modig och bra. Rak på sak. Fattar precis. Jag känner redan nu att jag fick inspiration nog att ta tag i saker som legat som tunga blöta ullkläder vid min sida den senaste månaden. Omöjliga att ha någon användning för. Men fanken, nu känns det plötsligt lättare, och jag ska börja ta tag i högen med ny energi.

Trots att jag är på andra sidan jorden, eller kanske på grund av det, tack vare, finns det inget som känns så nära, som när vänner dyker upp precis i rätt tid.

Frukt- revanschen

Jag har blivit fullkomligt galen i mango, plommon och grapefrukt. Jag kan riktigt längta efter att få sätta tänderna i ett nästan moget plommon och jag lovar, det har aldrig hänt innan. Som saltälskare och sockerskeptiker var det oerhört länge sedan jag kunde uppskatta frukt. Istället har grönsaker varit min grej. Men nu har frukten fått sin revansch och jag kryper till korset med båda händerna fulla med nektariner och ananas. Det viktigaste är att frukten inte är riktigt mogen, utan precis innan just det stadiet. Hårt, med inte omöjligt, surt men inte strävt.

Inte chips direkt, men dock; nästan godis.

Fem dagars detox

Fem dagar utan fusk, men nu har jag bestämt efter många diskussioner med den allvetande maken, att jag ska få dricka kaffe. Jag ska fortfarande köra utan mjöl, socker, salt, kött, fågel, fisk, alkohol, minskad mängd mjölkprodukter och inga halv eller helfabrikat. Men kanske får jag äta riktigt grovt surdegsbröd. Till kaffet finns det inget som slår det.

Jag är i alla fall nöjd, och känslan av att jag skulle klarat mycket mycket längre är stark, så nu gör jag det här för att jag har betsämt att jag är får. Jag är ju för bövelen 32 år.

Minst sagt action!

Nu ska Kinesen ut, Hanna och Lars är på Danderyd. Herregud va spännande. Följ hela alltet här.

Fjärde dagen avklarad

Jaha, då har jag klarat av fjärde dagen utan salt, socker, kaffe, té (förutom grönt), mjöl, mjölkprodukter, alkohol, kött, fågel, fisk och halv och helfabrikat oavsett vad de innehåller. Tufft som fanken var det mitt på dagen, då kaffesuget satte hårt mot hårt. Jag vann, och kan glatt se fram emot valnötskärnorna som snacks till fjärde avsnittet av morden. Dagens middag blev en underbart vitlöks och chilispäckad linsgryta, otroligt god om jag får säga det själv. Skulle så klart tagit bild på den, men glupska som vi var, är det för sent.

Nä, men tummen upp för mig, som klarat dag fyra. Må kaffemonstret hålla sig borta i morgon, för jag har hittat min svaga punkt just där.

Fanken

Jag som skulle börja året med storslam, effektivitet, briljanta idéer och framsteg, men nä. Idag har det stått fullkomligt still. På riktigt. STILL. Jag vet inte vad det är som stoppar min hjärna att tänka. För just så är det. Jag kan inte tänka. Det är stopp. Slut.
Va fanken är det för stil. Jag blir både frustrerad och lite småknäckt. Vafalls?
Städa, det ska jag i alla fall få gjort.

Detox

Jag kör sedan igår en tvåveckors detox-kur. Välbehövligt. Vin, kött, friterade potatisklyftor och massa massa kaffe har inte gjort att jag blivit varken vackrare eller mer energisk. Tvärt om. Usch. Så andra dagen är snart tills sin ända. Hur lugnt som helst. Men jag tror det finns två varianter. En hardcore, och en lätt. Uppenbarligen kör jag den lätta, men va fanken.

Jag äter/dricker inte saker som är gjorda på eller innehåller: salt, socker, mjöl, mjölkprodukter, frukt (förutom apelsiner som visst ska vara OK), kaffe, té (förutom grönt té), alkohol, kött, fågel eller halv/helfabrikat oavsett vad de innehåller.

Väldigt spännande. Inte så superstor skillnad från GI, förutom kaffet, köttet/fågeln, salt och mjölkprodukterna. För mig är kaffet och saltet det absolut svåraste att undvara.

Och imorn ska jag fira min födelsedagsmorgon med havregrynsgröt (som man visst får äta) med blåbär och en yttepytteskvätt mjölk (bara för att jag fyller år). Rätt gott ändå, om jag får säga det själv.

Nä..

2012 var ju inte direkt någon höjdarrulle. Men det var väldigt roligt när ett helt damgäng på raden framför oss började applådera spontant när den förtryckta kvinnan pekade finger åt sitt svin till snubbe, sekundrarna innan hon snodde hans plats till överlevnad vid jordens undergång.

Åh

Jag fick just en sådan stark längtan efter att ta en långpromenad i Stockholm.

första dagen

Ligger i sängen och inhämtar information från så många olika källor som möjligt. Inte om något särskilt, utan mer som en symbolisk start på det nya året; kunskapens år. Tv, radio, internet, tidning, allt finns runt mig. Oj vad jag vet mycket mer nu än för ett år sedan. Jag har lärt mig allt om hur bostadsmarknaden i Argentina funkar, hur man gör en lyckad asado, hur det känns att bara jobba några timmar om dagen, hur arg jag blir på folk som bara tänker på sig själva, hur fantastiska de argentinska vinerna är, hur mycket jag kan gråta på en avtackning, hur jobbigt det är att inte kunna ett språk ordentligt, att argeninsk film är fantastisk, att hemlängtan ibland kan sticka djupare i hjärtat än vilken kniv som helst, att jag har gift mig med den bästa människan på jorden (jag hade mina aningar redan innan) och mycket mycket mer.

Henke gjorde sig nyårsfin igår, nu sover han