Henke & jag under vatten i Egypten. En ganska semstrig bild tycker jag.Efter två dagar (knappt) på
Arvikafestivalen är jag hemma i Stockholm igen. Festivalen hann inte bjuda på så mycket medan jag var där. Fast det jag såg var fint som snus.
Robyn- så satans het! Och
Motoboy- så vackert att det förslår. På Riksteaterns egen scen
Jamobilen var det så klart oslagbara akter hela dagarna, med en kulmen idag lördag, som jag naturligtvis missar.
Men efter att ha vattnat Henkes och Lindas blommor, druckit cappucino, ätit macka, läst DN och njutit av solen, ska jag nu ta tag i lägenheten. Städning, inplockning av tvättade kläder som i otaliga veckor legat i sina IKEA-kassar och tyngt mitt samvete, tvätta kläder som tyngt samma samvete med att ligga i andra IKEA-kassar, tänka packning av Valenciasemesterkläderochprylar och kanske känna av lite semesterfeelings också.
Jag lyssnar just nu även på
Jonas Wahlströms sommarprat i P1. Jag vet inte om jag lurar mig själv, men jag har fått för mig att han i någon tv-eller radiointervju sagt något urbota dumt och mansgrisigt, så jag sitter tveksam inför allt han säger tills han motbevisar min känsla. Än så länge sköter han sig skapligt. Även om musiken han väljer är dålig.
Imorn hoppas jag verkligen att Nils Tull frisknar till i halsen och kan ikläda sig sitt artistalias
MELO, och lira på Berns som det är tänkt. Om så blir kommer jag att vara där. Oj oj, jag kommer verkligen vara där, för MELO har Sveriges absolut bästa soulröst, och jag lovar att det är utan konkurrens. I alla fall enligt mig.
Nåja, om det funkar att blogga via telefonen från España, gör jag det. Om inte, hörs vi om två veckor. Ta det lugnt och njut av livet. I will!