Ärade underbara..

Efter att ha läst Maria Svelands Bitterfittan, blivit arg, glad, peppad och upprymd sitter jag nu på jobbet (ja, jag bloggar på arbetstid) och njuter av en annan underbar persons kreativitet; Nina Simones version av Beatles Here comes the sun.

I Svelands bok är Simone en genomgående hjälte, och det inspirerade mig att själv lyssna mer på den djupröstade sångerskan. Och om det kan jag bara säga: Ärade vare Maria Sveland som skrivit kanske årtiondets bästa bok, och Nina Simone som får hela mitt inre att älska.

Och ärade vare alla mina fantastiska vänner som alla är så jävla coola, bra, snygga, tuffa och intelligenta!

ps. Tack Birgitta för lånet av boken, du ska snart få tillbaka den. ds

Ja ja..

Jag tycker att det borde finnas tid för sorg mellan fantastiska produktioner, men det finns inte. Efter att i tre månader haft kontakt med det sagolikt underbara turnéteamet i OPEN JAM-produktionen John, Carro, Nils, Emma, Elias, Khim, Johanna, Micke och buss-Micke. De är så förbannat fina hela bunten. Men nu ska EMIL JENSEN ut på turné, på cykel runt i Sverige. Så hur kan jag sitta och grunna på om jag visade OPEN JAMarna att de är så bra som de verkligen är, när Emil är på G? Det går inte. Så nu är det bara att titta framåt med positivism. Alla som har möjlighet måste gå på premiären av EMIL på Kulturhusterassen nästa fredag (1 juni). Efter Emil-giget spelar Elias and the Wizzkids och Johanna Nordström. Det kommer att bli en oförglömlig kväll det lovar jag.

Ps.Jävla skit-Milan Ds.

OC..

Hemma från jobbet, febrig, ont i huvudet.. det vanliga liksom. Och tv:n visar lyckochansen, hejkomåhjälpmig-tv, och 3miljonersavsnittssåpan. Vad är det för fel på OC eller Vänner? Jag är ju sjuk God damnit! Behöver underhållning!

Det ska för övrtigt bli änding på mitt bloggande. En vecka kvar sen är det rätt lugnt.

Ambivalens i kubik

Å ena sidan är jag sjukt stressad, känner mig som en dålig chef, kollega och yrkesmänniska över huvud taget. Å andra sidan är vartannat andetag shippat i ett pepprus utan dess like. Jag har svårt att fokusera, kan inte göra färdigt det jag ska, för att det hela tiden kommer saker emellan. Som kanske har en högre prio. Eller? Jo. Eller? Näe. Eller?

Jag tror att jag har vant både kropp och själ vid vila. Jag känner mig slutkörd och bara vetskapen om att jag ska jobba alla andras lediga dagar fram till söndag gör mig svimfärdig. Efter att ha gått en stund i korridorerna, pratat med fantastiska Linda om roliga projekt vill jag jobba hela natten. Få undan, vara duktig, stolt och ännu mer duktig. Så sätter jag mig. Och blir trött igen.

Är det åldern? Första tecknet på att jag börjar närma mig de trettio? Är jag uttråkad? kanske är inte detta ett jobb för mig? Håller jag på att gå in i en depression? Eller är jag bara en sjukt lat människa som inte ens kan hantera ett enkelt ansvarsuppdrag utan att kasta in handduken så fort det börjar bli svettigt. Borde i vilket fall träna mer. Det här GI:andet gör mig fetare. Helt klart.

Resten av veckan: Västra Götaland. Hemma söndag.

Från det ena till det fullkomligt andra..

Göran lämnar arbetarrörelsen efter tio år som partiledare och säljer sig till JKL, som har nära band till Moderaterna. Klart att man får ändra sig. Man ska aldrig säga aldrig. Det finns två sidor av samma mynt. I krig och kärlek är allt tillåtet. Ger man lillfingret tar han hela handen. Så fort man vänder ryggen till.. Att vända kappan efter vinden. Man står sig själv närmast. osv.

Nu släpper jag Zlatan.

Jag hoppar ogenerat från den enda svenska fotbollsspelare som varit cool nog att fånga mitt intresse, till en annan, som jag tippar kommer bli den nya. Nya Zlatan.

Andres Vasquez kommer att från och med nu regera. Jag lovar. Lite självförtroende, lite lagom press och han kommer att tillföra svensk tråkfotboll lite behövlig uppfinningsrikedom och passion. Precis som Zlatan.

Jag refererar så klart, som alla andra, till det sjukt sjukt snygga och helt omöjligt tekniskt avancerade målet Vasquez gjorde för Göteborg igår.

I kölvattnet efter kongressen..

..finns en hel del, både negativt och positivt, att säga om folkrörelsetanken på tjugohundratalet. Dryga, hemska gubbar som är sjukt sexistiska, fantastiska unga nytänkande människor som vill göra nya roliga saker, och och så lite fest och lite.. eller rätt mycket provocerande bakåtsträvande.

Glömde clownerna. Jag hatar clowner.
Det är måndag och det regnar. Det här livar upp.

ps. avslutade helgen med grillning i Håkans trädgård. Ofantligt trevligt. Och gott. Ds.

Min vän Henke förmedlar stor humor.

Om du för en stund har det lite tråkigt, om allt känns lite meningslöst eller om du bara väntar på att tevattnet ska koka upp, vill jag att ni går in på Henkes blogg, letar upp inlägget från den tredje maj och tittar på Magnus Betnérs reflektioner kring livet kring Stureplan. Stor humor.

Min vän Christoph

Sverige runt på några dagar.

Den mest hektiska perioden detta år kan vara nu. Därför är denna blogg en värdelös sådan, eftersom den inte uppdateras knappt något. Ska bli rejäl bättring på det. Helt säkert. Men det får bli nästa vecka, för nu: Västerås, sen: Norrköping.