En helt vanlig dag i BA

Idag har vi inte gjort något speciellt. Gått runt, druckit kaffe, köpt en bok, käkat hamburgare till lunch, ätit glass. Inget speciellt alls. Ändå känns det som den bästa dagen någonsin. Vi har promenerat i det mest fantastiska området i stan, det heter Palermo Soho och består av allékantade gator med två- och treåningshus i kolonialstil, gardiner romantiskt flygande i vinden i de öppna balkongfönstrena och människor stilla promenerande i skuggan. Husfasaderna är utsmyckade med streetart av oändlig bredd, en stil för varje butik, beroende på vilken känsla det är inuti butiken. I varje gathörn, på varje litet torg ligger riktigt coola restauranger, kaféer och barer. För att inte tala om alla obeskrivligt fantasifulla och galet läckra butiker med kläder, skor, smycken, inredning och allt annat. Jag har ALDRIG sett så mycket som väcker ett sådant ha-begär som allt i det området. Vi måste bo där. MÅSTE. Imorn eller övermorgon ska jag ta bilder så att ni får se. Ikväll ska vi käka middag med Krille, som är gräsänkling för kvällen. Nu ska jag ta mig an de sista sidorna av Noréns dagbok, och sedan fortsätta med The great Gatsby, som jag redan påbörjat. Just det, måla naglarna också. Har ett nytt mycket rosa lack jag ska testa. 4 pesos = 10 spänn, helt ok.

Parilla i bilder

lite jul i bilder.

Igår var det 31 grader här på kvällen. Det svalnade liksom aldrig av. Det kändes väldigt konstigt, att trots att solen var borta så var det fortfarande en mjuk, varm och mörk värme. I förgår hade vi äran att beskåda en hur en riktigt parilla går till. Mariano var grillmaster, och OH LORD va gott det blev. Vi har en rad nya inspirationskälor att ösa middagsteman ur nu, så var förberedda kära vänner, på att bli testade på.

Idag ska vi gå på Malbamuseet, som är the contemporary latinamerican museum of art.

Navidad en Buenos Aires

Detta blir en kort avhandling av gårdagens fina fina upplevelser. Bilder kommer ikväll, eller imorn. Precis som i Sverige är här massor av saker att sätta tänderna i kring, jul. Bada, sola, äta färsk ananas, prata, äta tostados mixtos, läsa, skriva, prata, äta parilla, prata osv.

Igår i alla fall, startade vi dagen med färsk ananas och bubbel i sängen. Henke fick sin andra ring, likadan som vigselringen (nästan), för att det har sett lite fjuttit med bara den lilla tunna. Nu har han två och är hur snygg som helst. Jag fick öppna tre paket. Ett som innehöll en perfekt kameraväska till min älskade födelsedags-EOS, ett som innehöll ett linne och ett med ett par strålande vackra örhängen.

Kl. tio gick vi ner till poolen, som fortfarade helt låg i skugga. Skönt tyckte vi. Solen kom så småningom och efter att ha behövt bada var sjunde minut i en en och en halv timme pallade vi inte värmen mer, utan begav oss ut på stan, till skuggan, tostadosen, kaffet och butikerna. Vi åt, läste, pratade skit, drack kaffe, handlade, tog en öl, promenerade och gick hem. Vi sov lite siesta, duschade och drog i väg till Krille och Vero för fördrink innan vi begav oss till Ana-Maria och Rocio, Veros mamma och syster.

Väl där blev vi välkomnade med de öppnaste armar och från första sekund utbytte jag och Henke tårfyllda blickar av rördhet. Vi åt picadas med våra köttbullar, som blev en otrolig hit, prinskorv och chips. Efter en stund åt vi varmrätten, innehållande oxfilé i en fantastisk sås, potatisgratäng och vår Janssons frestelse, eller som det blir på spanska; Temtatión del Jansson. Mycket gott. Plötsligt hade vi påbörjat en tävling länderna emellan (Argentina och Sverige) om vilket land som hade flest julsånger. Det blev ett vilt battle, och ärligt talat vet jag inte vilket som vann, för plötsligt blev ABBA en julgrupp och en smörig latinlover från Argentina en typisk adventssångare. Njaa, vi tappade tråden kan man säga.

I Argentina firar man, som i de flesta andra länder den 25 december som den "viktiga" dagen. Därför är det först efter 00.00 som man ger klappar och riktigt firar julen. Vi gick upp på terassen coh såg massor av fyrverkerier, skålade och kramades. Som på nyår ungefär.

Klapputdelningen var fin och tack vare Heimo och Iréne (Krilles föräldrar, ja, även Alex´och Jürgens)fanns det ett berg av klappar även om det i Argentina inte är så vanligt med så många presenter. Vi fick också flera. Framför allt av Ana-Maria, Rocio, Krille, Vero och fantastiska fam. Jankov - Picha som lämnat paket till oss innan de drog hem till Sverige. TACK! Vi var så rörda av allt att Henke och jag knappt kunde se på varandra utan att börja gråta.

Ja, tiden gick och plötsligt var klockan halv tre och vi fick tag på en taxi, tackade för allt tusen gånger, åkte hem, somnade, lyckliga, mätta och utmattade.

Nu ska vi till poolen. Mer om presenter och bilder snart.

God jul.

Henke och den där chorizon

Igår käkade vi lunch med Krille efter att han hjälpt oss att köpa en mobiltelefon som vi kan använda när vi är här. Även senare i livet (woooaaaaa!). Vi åt på en kinesisk parilla (parilla är argentinarnas stolthet -grill). Glad i hågen gick Henke fram till grillmästaren, bad snällt att få en chorizo, som han såg ligga där nykrispig i skinnet och lagom stark. Grillmästaren tittade på honom. Likgiltigt. Han tog sedan sin grilltång och klingade lite med den på kanten av en liten tallrik. En drickstallrik. Henke blev snopen, och fattade sig efter en stund. Pollo por favor? Grillmästaren höjde blicken ännu en gång, borrade sina bruna ögon i Henkes, som i ett ögonblick trodde att han skulle bli utan mat denna lunch, för att sedan grymta lite, och därefter slaska upp en kycklingbit på Henkes tomma fat.

Henke var en turistjävel. Helt klart. Krille fick gå dit och hämta en chorizo senare. Men Henke hade tappat både stoltheten och sugen.

Another day in BA

Ja, då är vi redo att skala potatisen, blanda färsen och kanske lyssna på lite julmusik trots allt. Vi fick, som jag skrev igår, ett ärofyllt uppdrag, att ta med oss köttbullar och Janssons frestelse till Veros mamma Ana-Maria imorn kväll. Inte för att hon kanske vill äta köttbullar på julafton, utan för att vi, kanske framför allt Krille, vill. Det ska bli väldigt roligt, och jag hoppas att vi lyckas göra en Jansson och köttbullar som Argentina sällan har smakat.

Igår firade vi Vero, som fyller år idag. Vi åt och drack, sjöng och skrattade. De är alla mycket välvilliga, omhändertagande och söta mot oss. Pratar sakta, försöker på engelska och tar med oss i beräkningen i planer som gäller efter nyår. Jag är så himla rörd. Ni vet, när någon verkligen tittar på en när man pratar, när man ser att fokuset ligger lite, bara ett andetag före, för hela samtalspartnens väsen förbereder sig för att förstå kontentan i vad man försäker uttrycka. Så känns det. Och det är fanimej en fin känsla. Mitt emot mig igår satt Leonel, Krille och Mercedes. Vi blev nästan övertalade att åka till Mar del Plata efter nyår, en kuststad med stränder och härligt badliv. Vet inte ännu om det passar i vår plan som ännu inte existerar. Vi får se.


Leonel & Mercedes
Leonel & Krille
Ana-Maria & Vero

Idag har jag suttit och skrivit på ett kafé på den stora gatan Santa Fe, medan Henke har köpt julklapp till mig. He he. På eftermiddagen har vi legat vid poolen (inte legat legat), och jag kämpar mig igenom de sista månaderna av Noréns dagbok. Kämpar är fel ord egentligen. Men fan, jag älskar att läsa den, samtidigt som jag tänker- Skiter väl jag i! efter varje sida. Uppenbarligen så gör jag inte det. Jag läste de första två tredjedelarna i våras när boken kom. Tog upp den inför resan, och nu sitter jag här. Har en rad andra böcker jag längtar efter. Också ett felaktigt ord. Inte längtar. Men ser fram emot. Jag ska ge mig på F Scott Fitzgeralds The great Gatsby. Den är bara på 100 sidor lustigt nog. Har alltid tänkt mig den som ett helt band. Vet inte varför. För att det är en klassiker?

Slutar nu, till tonerna av Donny Hathaways This christmas, jordens bästa jullåt.

Just ja! Fick veta när älsklingsSara och Crille ska gifta sig också! Yey!

Jag märkte just.

Läste igenom mitt senaste inlägg och förvånades över hur konstigt språket var. Som en fyraårings. Eller i alla fall en femtonårings. Jag skyller på att jag nu för tiden blandar tre språk för att göra mig så väl förstådd som möjligt, och att det påverkar mitt sätt att uttrycka mig på ett negativt sätt. Som plåster på såren ska ni få en sagolik och overklig solnedgång vi var med om från vår balkong för några timmar sedan.

Henke har läst ut Jag ska sjunga dig ljuva sånger av Linda Olsson. Han ger den fem av tio. Han tycker att det inte är mer än en trevlig bok. Nu ska han börja läsa Donna Tartts Den hemliga historien som jag läst flera gånger och gillar mycket.

Idag har i varit på en riktigt bra lunch med hela gänget som Krille och Vero är en del av. Maten var oerhört bra, Henke säger till och med att han åt det bästa köttet han någonsin ätit. Ni som känner honom vet att han sällan överdriver, så vi får lita på att det stämmer. Vi drack vin, åt, pratade, och flera stycken berömde mig för min spanska. Jag är verkligen jättestolt över att jag lyckats släppa min jobbiga propp av prestigeångest, och nu vågar testa. Under middagen berättade Krille och Vero att de gärna ville att vi firade julafton hos Veronicas mamma och syster. Vi fick uppdrag att göra köttbullar. Fan va vi ska imponera.

Imorn har Vero födelsedagskalas. En enkel middag med de närmsta vännerna som fortfarande är kvar istan.

Nu dricker Henke och jag lite vin, har ätit jättegod pasta och jag har färgat håret. Vi har 76 tv-kanaler. En av dom visar NBA-basket live. Ni kan gissa vad som är på.

Domingo

Henke på festival

En fruktaffär i Palermo Soho

Vi har verkligen en liten söt lägenhet. Hur stor kan den vara? Kanske 25 kvm. Den är väldigt ljus och har en balkong. Tyvärr ligger det, just på den lilla snutt av gatan Cordoba där vi bor, mest bilaffärer. Ford och sådana. Vi har märkt att om vi skulle få välja, skulle vi vilja flytta lyan kanske 20 kvarter mot det som kallas Palermo Soho, men det är om det skulle ha varit helt jävla ultimat. Vi bor svinigt nära allt som det är nu också. Buenos aires är trots allt en stor stad. Väldigt stor.

Henrik står just nu i kalsongerna och gör fruktsallad. Det är en stor skillnad på när vi var här senast. Frukten. Inte att Henke står i kallingarna. När vi vr här senastVi var det den argentinska hösten, nu är det sommar ooch det fullkomligt väller över av starka färger och olika former i butikerna. Så mins vi inte det från 2006. Så därför äter vi så mycket ananas till exempel som vi pallar.

Det är lite mulet idag, men då och då kommer solen fram och i ärlighetens namn är det ganska skönt med vila från solen. Igår var det säkert 35 grader och vid några tipunkter gick vi på gator där solen hade fritt spelrum, ingen skugga alls. Och ja.. Jag svettas lätt. Och mycket. Ni kan ju tänka er. Inte så snygg. Vi var även på en jättefin festival igår som mest kan liknas vid Popaganda. En scen, massa band, hur mycket designers som hade kläd- och smyckesstånd, mat, dricka, och skön stämning. Det var mycket trevligt. Där mötte vi också Jens PB och Sofia. Snacka om bra timing. I denna gigantiska stad, stöter vi på polare. Jens åker hem imorn. Sofia stannar. Kanske ska hon gå i samma klass på universitetet här som Mange. Det vore nästan för konstigt.

En jävligt irriterande sak är att vi har glömt vår spanskabok, den som vi hade när vi gick på kurserna på Medborgarskolan i höstas. Den hade verkligen hjälpt oss att minnas hur allt ska vara i rätt tempus och så. Sjukt irriternande. Önskar att den fanns på nätet. Men nope.

Well, vi försöker så gott vi kan, och jag är ändå nöjd med hur vi båda har utvecklats i höst. Förra gången sa vi enstaka ord och meningar men förlitade oss på engelska och kroppsspråk. Idiotiskt för min del eftersom jag en gång i tiden kunde prata ganska bra. Nu är vi mycket bättre och pratar så gott det går. Modigare.

Nu ska vi äta fruktsallad, sen dra ut på stan och dricka kaffe. Träffa kompisar. De finns ju många av dom nuförtiden.

Vi hörs!

snabb överlevningscheck

Jo, vi lever, vi frodas och vi älskar. Argentina, eller Buenos Aires som vi väl främst kan yttra oss om i detta nu, är precis som vi minst det. Om möjligt ännu hetare, skönare och överraskande. Ska inte skriva mycket nu, för Henke står i dörren och stampar. Vi ska promenera till Recoleta för att eventuellt gå på bio. Har träffat massa underbara människor så klart. Vero och Krille är favoriter big time, men det är inget nytt.

Träffade tack vare fin-Göran en annan svensk och hans argentinska vän igår, käkade, pratade kommunala musikskolan och dess motsvarighet i Argentina. Henrik, som Görans kompis heter (och vår kompis också nu för tiden)berättade att han tvingades spela cello. Alltså inte av föräldrarna, utan av skolan. Klassen delades in tre delar, en som skulle spela trumpet, en för piano och en sista där eleverna skulle spela cello. Han var i cellogruppen. Herre gud. Ja ja. Jag valde själv. Både att börja och sluta.

Nu måste jag dra, men jag lovar at lägga upp många bilder, skvallra och ge er en känsla av vårt svettiga liv så ofta det bara går.

Hasta luego amigos!

Smørrebrød deluxe

Smørrebrød deluxe, originally uploaded by Klarajohanna.

För att säga hej då och god jul till Marika, Petter, Marit och Hans gjorde vi mycket goda mackor av olika slag. Oj oj vad gott. I övrigt var mamma och Per här i helgen och det var härligt! Nu: två dagar kvar ca till avresa! Yeah!

Bedårande

Bedårande, originally uploaded by Klarajohanna.

Lilla Rosa, eller Judit.. Vem hon än är, ligger det ett Perssonskt lugnt över henne. Som i dvala dödar hon minut för minut genom att bara vara bedårande.

Andra advent

Andra advent, originally uploaded by Klarajohanna.

Jag flyger genom vitskimrande landskap med hus som har stjärnor i fönstren. Små sjöar där vattnet är is. Skog. Det är så fantastiskt vackert att jag och min kollega Josefin hela tiden säger 'åh', ' men åh'. Svältfödda på snö, helt uppenbart. Vi har haft en riktigt bra dag med svinfina kulturarrangörer och ikväll ska jag få träffa den nya kompisen hos Persson Borg. What a wonderful world. Oh yeah. What a wonderful world.

Och så är hon här!

Den självklart smarta och mycket vackra Persson-Borg-tösen är här. Efter att ha hunnit hänga framför sitt första På spåret tar hon sig nog lite mjölk nu, denna fredagkväll, så här exakt fyra timmar efter att hon föddes.

Jag älskar henne redan. Detta geni. Denna pärla.

Åh!

Nu klockars värkar och snart snart kommer lilla Guldhästen ut! Heja Jessica och Lars. Jag tänker på er som saaaatan!

oj oj

oj oj, originally uploaded by Klarajohanna.

Chokladmousse, björnbär, hallon och ett fantastisk vin. Oj oj. Villa Brevik är fint.

Jocke är i stan.

Det är så härligt när alla är i stan. Alla bröder. Båda bröderna. Både Jocke och Jakob hänger hos oss i några dagar och det är så roligt. Känns liksom tryggt på något sätt. Jag slipper oroa mig för dom, och jag vet att dom har det bra. Jocke åker till Karlskrona på torsdag och har då varit här i nästan en vecka. Varför ska han bo i Oslo för? Stockholm är väl en jättebra stad?

Ja ja, nu ska vi snart gå en runda på stan.